114 Efterst)ni ärkebiskopen inte nämnt för dem. att orden »aceipio te» förekommit vid Liidberts och Hellekas fästninif. anså^' Peder och Björn, att det här var en fästning de futnro och inte de presenti. Alla herrar, som var närvarande vid kapitelmötet, instämde med Peder och Björn. Sedan man kommit så långt, tillkallade ärkebiskopen Lndberl och Helleka jämte några riddare, svenner och riksråd och i deras närvaro frågade han tre gånger »Helleka. vill dn hava Lndbert? Varje gång svarade Helleka nej. Ludbert protesterade utan någon verkan och därefter skildes kapitlet för den gången. Denna skildring gällde alltså vad som hänt 1415. I det aktuella läget 1419 gjorde domherrarna ett par uttalanden, som vi återkommer till (nedan s. 118). Tills vidare skall här ett försök göras att analysera denna relation från år 1415. Enligt herremötet i Köpenhamn 1419 var fästningen mellan Ludbert och Helleka sponsalia de presenti. alltså ett äktenskap, som omedelbart trädde i kraft. lAiligt herrarna i Uppsala var det ett avtal de futnro. som kunde brytas, eftersom äktenskapet var ställt på framtiden. Vem har rätt? Trots att handlingarna i detta äktenskapsmål iir omfattande, finns där åtskilliga dunkla inslag. Man frapperas sålunda av att akterna ingenstädes omtalar vem som förrättade fästningen mellan Ludbert och Helleka. Enligt relationen från Uppsala följdes vid fästningen den katolska kyrkans ritual. Rimligtvis bör under sådana förhållanden den tjänsteförrättande ha varit en andlig, präst eller munk. "N^arför inkallades inte denne som vittne? Erågan kan inte besvaras. Peder och Bjiirn talar om »vår» handbok, bdtersom den fråga, som framställes till Ludbert. beträffande ordalydelsen (iverensstämmer med Manuale Upsalense. bör det ha varit denna handbok, som åsyftas, eller också en annan numera förlorad med samma ritual. Som ovan franahållits fanns det inte under medeltiden något för hela riket gemensamt vigselritual. Alt del här skulle vara en fästning de futnro stöder sig enligt de båda herrarnas vittnesbörd endast på att orden aceipio fe saknas. Xn förhåller det sig ju så. att av det till våra dagar bevarade sparsamma handboksmaterialet endast två ritual, nämligen de från Uppsala och Abo innehåller orden aceipio [recipio] te. Vore de
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=