54 hänvisar till danskarnas konung Frode den fredsstiftande, Frode hin fridhgode. Menvare sig vi hava fått denfrån tyskarna eller danskarna eller de hava fått den frånoss, havavi förvisso haft den gemensammed dem, och det hder intet tvivel, att normannema hava infört den i Frankrike ochEngland. Hos oss avsåg i äldsta tider denna sed mera att bestraffa förolämpningar och beskyllningar för omanhghet ochfeghet^ än att utreda tveksamma mål, såsom framgår av en lag*, som står i i slutet av Upplandslagen och är av följande lydelse: Gifwermadir oqwädins ord manni: tu är ey mans maki, och ey madir i brysti. Ek är madir som tu. Ther skulu mötha, a trigga wägha mothom. Komber dhen ordhafwer gifwit, och dhen komber ey dher ord hafwer luthit, tå mun han wan wara, somhanheiter, är ey edhgånger och ey wittnesbähr, hwarti firi man eller konu. Komber och dhen ord hafwer lutit, 77 och ey dhen ord hafwer gifwit, tå opar han tree Nidingz op, och marcker han a jordu. Tå see han madir thes wärre, thet talade han ey hålla tordi. Nu möthes ther badir med fullom wapnom, faller dhen ord hafwer luthit, giälder med halfwom giäldom. Faller dhen ord hafwer gifwit, glöpa orda wärster, tunga hufwudbani, liggi i ogildum akri, dvs. nästan ord för ord: Om man säger okvädinsord till man: du är ej en man jämförbar med en man eller med manligt bröst (sinne). Den andre säger: jag är man sådan som du. Dessa skola mötas vidett vägskäl. Om den utmanande infinner sig, men icke den utmanade, vare han (den utmanade) så mycket sämre som han kallades, en som icke kan vara edgärdsman varken för kvinna eller man och icke heller vittnesgill. Men om den utmanade infinner sig, men icke den utmanande, må han så kraftigt som möjligt ropa tre nidingsrop och skrapa ett märke påjorden, och vare då den mannen (den utmanande) man dess värre, emedan han sagt ord, som han icke vågade stå för. Men om bägge infinna sig med fulla vapen och ^ Omförolämpningar och ärekränkning se Stiernhööks egenframställning i Bok 2; Avd. 2, kap. 7 av detta arbete (s. 284. ff.). * Denna lag är det västgötska lagfragment, somfunnits upptecknat på ett blad i den handskrift, som har legat till grund för editio princeps (1607) av Upplandslagen och som efter all sannolikhet också har varit källa för Olavus Petri för den i hans Swenska Cröneka (s. 44 f.) intagna avskriften av samma lagtext. Olavus Petri’s krönika trycktes emellertid först år 1818. Efter L. F. Lefflers föredöme 1879 har detta lagfragment sedan kallats Hednalagen. I Ängsöhandskriften av Upplandslagen, somtillhört Olavus Petri, har O. voNFriesen 1904upptäckt, att Olavus Petri på ett tomt blad egenhändigt gjort en avskrift av samma text. OmÄngsöhandskriften av Upplandslagen och dess öden se Axel Nelson i Nordisk tidskrift för bok- och bibliotcksväsen. Arg. 40 (1953), s. 145-154.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=