51 med att förlora målet. Rättegångenförlädes i ytterstafall till hans hus, för att, omhan icke ens då visade sig, det bötesbelopph varommålet rörde sig, skulle utmätas ur hans egendom och beläggas med kvarstad, till dess att återigen tre rättegångstillfällen hade förgått, så att han, om han icke under tiden visat sig, vid det sjunde rättegångstillfället alldeles förlorade målet och det utmättajämte några markers böter, som kallades lychtaran^, liksom om han hade med våld återtagit det som lagligen hade blivit utmätt och bortfört. Emellertid förtjänar det kanske att med gillande omnämnas, att de som stämt och de stämda måste personligen inställa sig, och det icke blott i brottmål (något som gäller ännu i dag), utan även i civilmål; ombud och advokater voro här alldeles okända och blevo sluthgen tillåma, men blott för vissa personer och i vissa mål ävensom under visst förbehåll. Förbehållet var det, att huvudmannen själv skulle vid domstolen inställa ochförordnadem, sedan hans eget tvångsläge och orsaken till hans frånvaro godkänts, varomstrax skall talas. Förordnandet ägde på sådant sätt rum, att de i sin tur själva icke skulle 73 kmina (vilket nu för tiden är medgivet) förordna ställföreträdare för sig; dettavar nämligen uttryckligen förbjudet. Atthava ställföreträdare var endast dem tillåtet, som voro antingen främhngar och obekanta med språk och seder eller skulle resa utomlands eller bodde långt bort eller voro sjuka; endast dessa var det medgivet att genomandra föra sin talan inför rätta, men blott i vissa mål. Alla mål om brott och jordegendom voro undantagna; den omständigheten, att det enligt den nya lagen är i mål ommark och gårdar uttryckligen tillåtet att hava ombud, blott man förser denne med fullmakt, somär bestyrkt med sigill och underskrift, bevisar, att det förut icke varit tillåtet. * Det av Stiernhöök brukade uttrycket 'izpreliumcausce, somär den latinska översättningen av det fsv. saköri, ’böter’. * lychtaran, eg. lykta[r]-ran, ’processavslutnings-(lyktar, gen. av lykt,{., slut, avslutning) förhindring’, (ran, ’rån’), tredska. Ordet synes endast förekommai Upplandslagen, Tingmälabalken kap. 3 och 8. E. Wessén, 1933, översätter ordet med ’utmätningsrån’. —I sin förklaring av ordet i Glossariet till editionen av Upplandslagen (1834), s. 371 säger Schlyter: »Ratio denominationis ea esse videtur, quod talis contumacia litern finiri non sinit», vilket han i den för alla medeltidslagarna gemensamma Ordboken (1877), s. 408 på svenska återger; »Ordet synes eg. beteckna tredskan, att icke vilja låta blifva slut på saken.» Ordet lychtaran torde därför kunna anses enligt Schlyter betyda ’processavslutningstredska’.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=