RB 2

50 märke inbränt påbåda sidor, för att den skulle fortskafFas av grannarna hand i hand och bringa både kännedom om saken och samtidigt befallning att inställa sig, och på så sätt kungjordes icke blott tingen utan likaledes alla offentligasammankomster, där det skulle överläggas eller dömas omnågot fall utomden vanliga ordningen. Denna budkavle var tillverkad efter utseendet av den sak, somden bebådade och vilken vid sammankomsten skulle behandlas, så att, omdet gällde en kyrklig sak, skickades kring ett träkors, om det gällde ett dråp, en träpil eller en yxa. Den stämning, genom vilken de tvistande parterna kallades, utfärdades sällan av själve domaren, utan oftare av käranden själv, sär71 skilt somdylikastämningar icke ägde rumsåsomnuförtidenskrifthgen, utan med vittnen; käranden kom således med tvenne vittnen till svarandens hus och stämde honominför rätta på en viss dag. Denna stämning fick laghg giltighet, om den bara skedde icke blott med vittnen, såsom redan är sagt, utan även på ljusan dag, mellan solens uppgång och nedgång; om den skett på annat sätt, var den ogiltig ochutan betydelse. Det synes hava stått käranden fritt både att stämma och utsätta tingsdag, dock gällde detta icke den rättegångsdag, då målets väsenthgheter framfördes från bägge sidor, utan blott den inledande tingsdagen, då målet anhängiggjordes, utfästelse angående eder och bevisning ägde rum och övriga förberedelser träffades för den blivande rättegången, sombörjade femdagar därefter, och det särskilt efter göta-, norsk och skånsk rätt, vadan jag anser, som ovan^ är sagt, att dessa domstolar kallas Fämpt av det mellankommandefemtalet dagar; därför förbindas alltid dessa ord: Stämma Ting och sättia Fämpt, Domare skal Fämpt läggia, tree Ting och treeFämtar eller, somdet annorstädes heter, treeMaalting och tree Fämpter. Så många voro nämligen sammanträdena, även för ett enda mål, så framt det icke under tiden hade kunnat avslutas; ty det borde i regel avslutas på det tredje, ehuru understundom 72 ytterligare ett ^ärde till på köpet medgavs såsom det yttersta och sista, LiongaTing och LiongaTingz fämpt kallat efter platsen.^ Det är ett tecken på alltför stor frihet, att strafflöshet så många gånger medgavs för tredska, ty den, som tredskande icke infunnit sig vid tre tingssammanträden, jaickeens vidett fjärde, förtjänade att straffas Stämning käranden medgiven Se ovan s. 23. * Se ovan s. 23 nott.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=