SJÄTTE KAPITLET Om stämningar och tredska 69 INNEHÅLL Stämning till domstol. Stämning tvåfaldig, den genomvilken alla och den genom vilken envar för sig stämmes. Stänming eller kungörelse från predikstolen. Stämning genombudkavle. Vad budkavle är. Käranden hade frihet att stämma och sättet därför. Understundomäven att utsätta rättegångsdag. Tredska och dess straff. Ombud sällan tillåma; i vilka fall och under vilken förutsättning. T-\ fter skildringen av de vid en domstol uppträdande tvistande parJLj terna och deras domare, skall nu talas omdet somförehaves dem emellan, nämligen om de stämningar, genom vilka de, som saken rör, kallas inför domstolen. Stämning var fordomav två slag, det ena var den stämning, genom Stämning av vilken alla, och det andra den, genom vilken envar för sig kallades *^^6 inför domstolen. Den förra, varigenom alla kallades, ägde i sin tur rumpå två sätt, dels genommeddelande eller kungörelse från predikstolen, på vilket sätt de i regel kallades till den lägsta domstolen predikstolen en vecka, till den högre två veckor och till konungens högsta domstol kungörelse Stänming från sex veckor i förväg. Förutom domaren, nämnden och de tvistande parterna sammankommo då även de somsaken icke rörde, nämligen 70 minst sex från varje fj ärding av landskapet, varvid man gick i tur till envar av husbönderna och detta enligt lagens föreskrift för att åt domstolarna säkra talrikt besök och auktoritet, på det att icke domstolarna skulle synas övergivna eller, somvår lag säger, at Rätten ey 11 ederfaller.^ Stämning på det andra sättet skedde i vanliga mål genom kavle. Stämning genombudkavle vilken våra förfäder just för den skull kallade Budkafla.^ Till envar av häradets fjärdingar för sig sände domaren en sådan kavle med ett ^ Se ovan s. 27 not 3. * Ommedeltidens budkavle se Schlyters Ordbok u. o. bupkafli, K. F. Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, Bd i (1884-1918) u. o. bupkafle, H. Hildebrand, Sveriges medeltid, D. 2 (1884-1897), s. 632 f., 635, 880 f. och J. Granlunds Kommentar till Olaus Magnus, Historia om de nordiska folken (1951), s. 161 f. och uppsats i Kulturhist. lex., 2 (1957). sp. 340-342. 4 — 804510 Stiernhöök
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=