47 Socknare, emedan de sökte och krävde var och en sin huvudmans 67 rätt. Men vmder tidernas lopp hava de kallats Ländzmän, vare sig emedan de i landskapen utförde talan och ombesörjde konungens eller häradets ärenden eller snarare därför att de hade erhållit förvaltningsområden, sompå vårt språk ännu i dag kallas Lähn, medan fordom detta ord endast betydde förläning. Av denna anledning benämnes här och där i Landslagen konungens förvaltare och uppbördsman, Konungzländzman. Det var en mycket myndigman, vars plats och ämbete innehaves av dem somkallas landshövdingar. I Danmark behålla de dockännusitt gamlanamn. Dehade fått siganförtrott att tillse, att icke någon förseelse begicks mot lagarna och konungens påbud, att särskilt ha sin uppmärksamhet riktad på skattkammarens rätt och vaka över den allmänna friden och vars och ens säkerhet till hus och hem. Dessa hava rättighet — och den är icke medgiven andra — att överdriva och ändra sin talan, offthalu och Twetahlu.^ Häradenas fiskaler kallades även så, men de, som blott voro häradenas eller hundarenas fiskalcr, Häradzländzmän. De särskilda häradena hade vart och ett sin, så som de ännu i dag hava; dessas uppgift var att bevaka och indriva häradets rättigheter på samma sätt som de andra bevakade och indrevo konungens. De intäkter, som häradet 68 hade genom hans förvaltning, anförtroddes emellertid åt en tvåmannamyndighets vård, av vilken man valde den ene ur frälseståndet och den andre ur allmogen; dessa voro domsverkställare eller snarare domsindrivare och erhöllo en femtedel för sitt arbete. Deras arbetskraft tages nu för tiden i bruk även för amiat, i synnerhet bispringa de konungens länsmän, oftast såsom deras ställföreträdare eller biträden vid kronans ärendens expedierande till allmogen eller vid verkställandet av domarnas utslag. Även fjärdingarna hade fordom sina utsökningsmän, Fiärdingz Socknare, vilka sedermera togos i anspråk även för andra göromål. Nu för tiden äro de nämligen ingenting annat än kungörare av landshövdingens påbud och vägledare för resande, Fiärdingzmän, omvilka även är talat förut^ i förbigående. FierdingzÄven biskoparna hade fordomsina inkrävare, men det var under påve- Socknare ^ Upplandslagen, Tingmilabalkenkap. 4: aei ma Ixnsman twac talu a:llr off talu böt* utxn han se sialffwasr malseghande. at malinu. aff sixlfsins wa^ghnx. ok xi aff kununx. »Ej må länsmannen böta för ändrad talan eller oskälig talan, utomnär han själv är målsägande i målet å egna vägnar och ej å konungens.» Övers, av E. Wessén, 1933. * Se ovan s. 24.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=