36 konungen, och vad annat voro de väl än för Tacitus^ principes illi in consiliis populi electi, quijuraper pagos vicosque redderent? Centenossingulis ex plehe comites; han tillägger consilio simul et authoritati. De våra synas hava haft eller bort hava haft till sin tjänst, förutomde bisittare, som tillhörde rådet, minst fyrtio av allmogen, fyratijo sessa a sielff sins kust.® Därför är det ickeunderhgt, om, när deras handlingar lågo i öppen dag, dessa hava upptecknats till eftervärldens minne. Härutinnan är framför de övriga den författares flit att anbefalla, somupptecknade Västgötalagen och därvid rikhgen meddeladejust det, varöver de övriga landskapen och ickeens Upplandkanyvas, huru mycket än det har haft företrädet genom sina domares ålderdomhghet och auktoritet. Tyhan härleder raden av domare® från själva hedendomen, nämhgen från Lumber, denna lags förste upptecknare, genomsjutton mellanled ända till Folke, somlevde omkring år 1280, och meddelar, hurudanvar ochenavdem har varit i sitt Hv ochi sitt ämbete. Jaganser, 50 att detta skett huvudsakligen i det syftet, att de blivande domarna skulle i likhet med konungarna även hava mönster, somde antingen skulle undvika eller efterfölja och välja endera, antingen rättvisans ära med samvetets lön eller orättrådighetens vanära, om de icke ryggade tillbaka för sitt samvete. Denna makt och myndighet användes till förmån för konungarna eller mot konungarna, ibland väl och ibland illa. Det har nämligen funnits tider, när de [lagmännen] — som ske plägar i dyhka konungariken, sedan valet hade korrumperats, —med åsidosättande av sin egen och folkets rätt, gingo i parti tillsammans med biskoparna och erbjödo sig att rädda staten, som drev omkring med vågorna såsom när rodret har gått förlorat, oaktat de varken själva kunde styra eller ville tillåta andra att göra det, avoga mot konungarna och själva hätska sinsemellan. Sedan fäderneslandet befriats från Kristian II :s tyranni, betänkte Gustaf I, som ävenledes var den förste ^ Tacitus, Germania kap. 12: »de i folkförsamlingarna valda hövdingarna, vilka skipade rätt i byalag och byar? De hade var och en ett hundra följeslagare ur allmogen, på samma gång till rådgivning och till deras myndighets stärkande». Övers, efter P. Persson, 1929. Stternhöök har omgrupperat de från Tacitus hämtade orden. * Dessa ord med betydelsen »fyrtio huskarlar på sin [herres] egen bekostnad» är hämtade från Östgötalagen, Vådamålsbalken kap. 12 och Dråpsbalken kap. 14 och ange storleken av en stormans följe; om innebörden av denna kvalifikation se K. G. Westman, Svenska rådets historia till år 1306. Akad. afh., Upps. (1904), s. 75 och E. Hjärne, Roden (Namn och Bygd årg. 35, 1947), s. 18 fF. Se även de tillagda notema. ® Se I. Lindquist, Västgötalagens litterära bilagor (1941; Skrifter utg. av VetenskapsSodeteten i Lund, 26), s. 14-37.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=