35 denstund Tacitus^ uttryckligen säger såsom ett för alla bekant förhållande: ullas Germanorumpopulis habitari urbes, necpassos quidem inter sejunctas sedes: Sed coluisse discretos et diversos, utfons, nemus, campus, placuissent. Dessa landskap synes hava bildat för sig enviss hten statskropp, varvid de dock icke rådplägade gemensamt med varandra annat än när det gällde antingen att tillbakaslå fienden eller att välja och underhållakonungen. Ävendå avgåvo de sin röst genomlandskapsdomarna. Ty då funnos icke, såsom nu, skilda stånd, men väl skilda landskap, 48 där om varann blandade adelsmän, präster, borgare, krigsfolk, bönder svarade landskapsvis och för den gemensamma hembygden, något somockså förut^ är sagt, och somförenade sinsemellan mera stånden än landskapen. Landskapsdomarna icke blott skrevo lagarna, vilka konungarna bekräftade, utan valde även konmigarna själva och utropade demsåsomvalda; de hyllade dem också i folkets och sitt namn och ledsagade dem, sedan gisslan lämnats, var och en genomsitt landskap för att installeras, så att de vart och ett efter sinlag skulle erkänna den, som de alla hade valt, något som fordomäven har skett under grevarna i Belgien.® Men så ofta som något skulle påläggas folket förutom statskassans regelmässiga inkomster, avgjordes saken av dessa domarei egenskap av bedömare ochgranskare av skatternajämte några valda från frälse- och allmogestånden; de förfogade även över allmänningsmarken^ och bestämderågångarna och fastställdeavgälden, understundom sålde de den även, men blott till landskapets gagn, utan något bemyndigande därtill av konungen. De voro även bisittare, ja någon gång även ordförande i de högsta domstolarna, så att de synas hava haft sin hand med i alla instanser icke mindreän i andra församlingar, som berörde statsstyrelsen och statens angelägenheter. De åtnjöto därför hos folket den högsta auktoritet och hos konungen 49 den högsta aktning; för demhöllosju ofFenthga förböner liksomför ^ Tacitus, Germania kap. i6: »att de germanska folken icke bo i några städer och att de icke ens kunna lida sins emellan sammanhängande bostäder, utan de bo skilda från varandra och åt ohka håll, allt efter som en käUa, en skog, ett fält fallit dem i smaken». Övers, av P. Persson, 1929. —ullas, som inleder citatet, är tryckfel för nullas. ® Se ovan s. 27 f. * Alltsedan helgerna med C. Julius Caesar inträdde i historien, har deras land, som omfattade det nuvarande nordligaste Frankrike och de nuvarande konungarikena Nederländerna och Belgien, varit underkastat en växlingsrik historia. Möjligen åsyftar Stiernhöök bl. a. det stora område, somunder århundraden kallades grevskapet Flandern. * Omallmänning se E. Wessén i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, i (1956), sp. 167.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=