30 den skull avdömdes dessa (med undantag av majestätsbrott) i första instans; högsta domstolen gjorde i varje fall en lätt undersökning och var mera en verkställande domstol, vars sysselsättningförnämligast låg däri att åt lagarna giva hv och kraft, åt riket och konungarna auktoritet. Den pretoriska^ domstolen eller, som de våra hava kallat den, rättaredomstolen. Rättare Tingh, var icke regelbunden eller århg och därför icke bunden vid en bestämd plats eller tid, men allt efter sakens beskaffenhet och målens mängd hölls den oftare eller sällsyntare. Den hade nämnd, men icke heller den regelbunden eller fastställd, dock med samma antal ur frälse- och allmogeståndet; av den anledningen synes den hava upptagit blott världshga (och därtill civila) mål, och—såsomkan slutas av ordets betydelse—havaändrat, mildrat eller t. o. m. skärpt, allteftersomdet har synts bilhgt, av samma skäl som pretorerna fordom ktmde bevilja återställelse [restitutio in integrum). Dess makt, löst från lagens stela form, synes hava varit friare, vilket ganska klart antydes av dessa ord: Konungar må åtherbryta all SkrockSoknur och alla afsoknur, och 39 Laghman äger Lagh skilia-, dvs. Konungen kan mildra eller skärpa vad somföre honom dömts oriktigt, allt för mycket eller allt Jör litet milt eller strängt, men de lägre domarna äro noga bundna vidlagen. Dålagen på detta ställe ger konungendennamakt ovanför domstolen och mot dess utslag, måste jag tveka, huruvida den någonsin utövat en högsta domsmakt, särskilt som den icke ens i våra dagar i livssaker kan mot lagens stränghet utan att rådfråga konmigen befria någon från dödsstraff, somlagarna ådöma. ^ Stiernhöök, vars latinska text lyder: judicium vero preetorium, vel ut nostrates vocaverunt, correctorium. Rättare Tingh, synes ha uppfattat preetorium såsom en adjektivbestämning till judicium, vilket har föranlett ovanstående översättning. I själva verket har Stiernhöök misstagit sig, då han avsåg att i sitt verk intaga en tingsbenämning liknande den i Dipl. Svec., Vol 3 (184.2-1850), s. 405: in communihus prestoriis dictis refsingcethingom (1319), där pretorium tydhgen är substantiviskt använt i betydelsen ’ting’ och communia prcctoria betyder ’allmänna ting’, ’landsting’. Betydelsen ’ting’ hos preetorium (vilken ytterst torde härleda sig från klass. lat. ’högkvarter’ för överbefälhavaren, fältherren) finnes i främmande texter först belagd hosJ. H. Baxter & Ch. Jones, Medieval Latin Word-List (1934), s. 329: pretorium, ’moothall’, rådstuga eU. hkn.; 1269, 1552. Det förefaller troligt, att Stiernhöök anknutit sin användning av ordet preetorium direkt till den judicieUa sidan av de romerska pretoremas verksamhet. —Ombetydelsen ’ting’ hos ordet preetorium i det medeltida latinet i Sverige se f. ö. M. Hammarström, Glossarium till Finlands och Sveriges latinska medeltidsurkunder hP^s), s. 205. * Dessa Landslagens ord lyda i editio princeps av år iöo8, Tingmålabalken kap. 41; Han [0: Konunger] ma ater bryta alla Skrok soknir och alla Offsoknir, Och Laghman ägher Lagh skilia ... Ombetydelsen av skroksokn och offsokn se Schlyters Ordbok, s. 568 och 478. RättareTing
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=