29 Konungens^ regelmässiga domstol var av två slag, Räffztingh Landztingh och Rättaretingh, rannsakiiingsdomstol och rättaredomstol. Den eller Räffztingh högsta rannsakningsdomstolen eller straffdomstolen Räfztingh, med ett annat ord, men med samma innebörd landskapets Landztingh, var regelmässig eller århg, på bestämd plats och tid, vilken i konungens frånvaro hade sina ordinarie bisittare, såväl kyrkliga som 37 världsliga, och bland de världsliga även domare från de lägre domstolarna; av denna anledning synes den även i konungens namn hava handlagt mål, somhörde till bägge fora, i synnerhet dem, somkrävde straff och skydd, på det att brott icke skulle vara ostraffade, att icke något skulle begås mot konungens rätt eller mot den med konungens ed utfästa säkerheten och att icke heller den allmänna friden på något sätt skulle kränkas. Detta kan slutas icke blott av nanmets betydelse utan även av nämndens uppgift och ed, somfinnes uttryckt [i Landslagen] i Konungsbalken kap. 35 och Tingmålabalken kap. 41. Ostgötalagen förklarar visserligen något utförligt, vilka mål somhöra till detta foruni^: AllaEedzöre, Tweswäre, olaga Edha, Kniffslag, Konungz dombrått, alla Jordadelur, alla Höghmåhla, alla fläder-tungzmåhl, alla Mordgiäld och Råån och alla olaga Nämbder, så och än tree gifwa een tiufsaak; dvs. Jordatvister och nästan alla brottmål, som voro av större vikt eller medförafyrtiomarksböter, men på så sätt likväl, att det står i kärandens skön att fullfölja dem vid en lägre domstol. Vissa mål gällde säkerhgen icke så stort värde, att icke även lägre domstolar kunde pröva dem, vissa voro icke värda att prövas enbart av den högsta domstolen, för 38 ^ Formerna för utövningen av konungens domsrätt före Svea hovrätts inrättande hava under senare hälften av i8oo-talet varit föremål för en intensiv utforskning. För en rätt uppfattning även av Stiernhööks framställning erbjuder därför I. Landtmansons och S. Boethius’ korta artikel »Räfsteting» i Nordisk familjebok. Ny uppl., Bd 24 (1916), sp. 41 f. en god vägledning; där meddelas även nödvändiga litteraturanvisningar, vilka i sin tur meddela ytterhgare hänvisningar. Se vidare N. Edling, Uppländska konungsdomar från Vasatiden intill Svea hovrätts inrättande (Uppländska domböcker, 3, 1933). ^ Denna uppräkning är av StiernhöÖk mindre noggrant (många tryckfel) återgiven efter Östgötalagen, Räfstabalken kap. 2. Det ifrågavarande lagrummet lyder enligt Schlyter: pessin mal aghu a kunungx raefst slitas: all ezsöre, all tusesuaeri: alla olagha ejia: knifs lagh. kunungxs dombrut. alla iorjDa delur. all högh ma:le. ok all fia:J)aertiugh mal. all morjigiald ok ran: ok olagha naemdir. sua ok aen pri giua enumpiuf sak. »Dessa mål skola slitas inför konungsräfst: alla edsöres brott, alla tvister med stridiga eder, alla olaga eder, knivstyng, olydnad mot konungs dom, alla jordatvister, alla högmålsbrott och alla fyrtiomarkersmål, alla mordgäldsmål och rån och olaga nämnder. Så ock om tre män skylla någon för tjuvnad.» Övers, av E. Wessén, 1933. Se även Holmbäck & Wesséns kommentar till stället. —Enligt Schlyter är fiaepxrtiugher ett adj. med betydelsen ‘som består af fyratio’, här ‘fyrtiomarks- .
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=