28 innan målet efter undersökning var fullt avdömt, liksomi våra dagar sker i mål områgångsdragning, och detta särskilt av den anledningen, att meneder icke skulle begås, alldenstund på den tiden nästan all bevisning grundade sig på edgång. 2. Vidare hänskjutna mål antingen av en lägre domare på grund av bristande kännedomomrätten eller av en högre, när den förste domaren har varit jävig. Därav mål, när i en lägre domstol rättvisa har förvägrats. Utomden vanliga ordningen ramisakade han enHgt bruket och traditionen även i alla andra mål, sominträffade under tiden för hans domarverksamhet, såsomom brott mot den allmänna friden, dråp, stöld osv., om arv utan testamente, omköpeavtal angåendejordagods, varöver ofFenthga akter uppsattes, och det gjorde detsammavare sig de uppsattes i första eller andra instans, blott med den skillnaden, att det sedermera blevtradition (som dock även stöder sig på den gamla rätten), att akterna uppsattes och kungjordes i första instans och bekräftades i andra instans, vilket alls icke hade varit nödvändigt, om det från början hade gått lagenhgt till. Denna instans sammanfaller på andra håll med den första, såsom i 36 Värmland, Österdalarne och Västerdalame, Gästrikland, Hälsingland, och övriga rikets mot väster vettande nordhga landskap, i vilka i gamla tider första och andra instansen voro en och samma, därför att de höllos två gånger omåret i varje socken. Den sista instansen var den kungliga landskapsdomstolen, hållen Landztingh en gång omåret och på blott en enda plats, Landstingh. Den sista instansen var nämhgen konungens eller deras, somi konungens namn utövade högsta domsrätten och från vilka ingen ytterhgare rätt till klagan fanns. Ty våra förfäder erkände icke någon högre domstol här på jorden än konungens; därför är Johan [0: Hans] II:s, Sveriges och Danmarks konungs, obetänksamhet desto mera värd ogillande, som drog inför Kammarrätten i Speyer^ en sak, som borde avgöras med svärdet. Ostraffat vägrade Sten Sture [d. y.] kejsaren lydnad, då deime stämde honom utomriket, och han tålde icke, vadpå honom berodde, att rikets rätt kränktes, somkonungen, för Danmarks vidkommande visserbgen, skamligen prisgav. ^ Om den av Rikskammarrätten i Speyer (efter ir 1693 i Wetzlar) på initiativ av konung Hans (■!■ 1513) i kejsar Maximilians namn avgivna aktsförklaringen över Sverige se C. F. Allen, De tre nordiske Rigers Historie, Bd i (1864), s. 360; aktsförklaringen förnyades den 5 jan. 1518 av kejsar Maximilian, varomse G. Carlsson, Hemming Gadh. Akad. afh., Upps. (1915), s. 290 med noten 4. Det kan tilläggas, att kejsar Maximilians aktsförklaring över svenskarna av den 2 okt. 1506 finnes, efter en originalurkund i det danska Geheimearkivet, tryckt i Sverges traktater. Utg. af O. S. Rydberg, D. 3 (1895), s. 527-534.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=