27 affkiänno Tingh^; det egendomliga för detta ting var, att vid Affkiänno detta inga kanoniska* bevis genomedgärdsmän upptogos. Under hela den tid av året, som var avsedd för domsförrättningar, höllos domstolssammanträden blott en enda dag i varje vecka, så framt icke något sådant hade inträffat, för vars skull domsförrättningens fortsättning i flera dagar syntes vara nödvändig. Men även om det var känt, att på just den dagen icke någon tvistig rättssak skulle förekomma, voro icke desto mindre de förpliktadeatt sammanträda, vilka voro i tur att inställa sig, för att minst tjugofyra skulle vara närvarande, nämligen sex från varje fjärding, och detta på det att icke något tillfälle till klagomål över vägrad rättvisa skulle före komma eller, som vår lag* säger, at Rätten icke nederfaller. Den tredje instansen, nuförtiden den andra, är landskapsdomarens, 34 somi de särskilda distrikten eller häradena skipade rätt blott en gång om året. Hans domstol kallades Laghmans Tingh efter domaren, som i denna instans xax’ e^oyyjv kallas nomark eller på vårt språk lagman, icke så mycket därför att han skulle skipa rätt enhgt lagarna (ty det hade han gemensamt med de övriga domarna) som därför att omsorgen om lagsammanställandet fordom tillhörde honom, varom mera nedan.^ Men denne upptog mål icke blott efter mellankommen vädjan (något som nu iakttages), utan även sådana, sompå vilket sätt somhelst hänskjutits till honom. Ty vad och fataher voro ursprunghgen okända eller förbisedda. Den som icke var nöjd med domen, hade rätt att ogilla den, blott han drog den inför en högre domstol för att där slutligt avdömas. Sedermera infördes vadeavtal, och pengar nedsattes för det ändamålet, att domaren, om han dömt riktigt, skulle få demsomsin vinning; varomicke, skulle han icke få dem och därtill förlora lika mycket också av sina egna. Denna fruktan för att förlora pengar höll domarna angelägna att icke döma vårdslöst och de tvistande parterna angelägna att icke vädja på måfå. Under de senare århmidradena hörde i regel såsom i våra dagar till domaren i andra instans: i. Vädjade mål. Vad skedde oftast, 35 Tingh LaghmansTing Om affkiänno Tingh, urtima ting, se Schlyters Glossariumtill Upplandslagen (1834), s. 284 f. ® Med »kanoniska bevis» avser Stiemhöök här och flerstädes friande, med ed bestyrkta uttalanden omsvaranden. Se nedan s. 72-75, 82-89. ® Se Kristoffers Landslag, Tingmilabalken kap. 6: ath raetten ey nidcrfallc. 'Se nedan s. 34.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=