23 nämligen omvartannat varje offentlig sammankomst, icke blott för att skipa rätt, utan även för att rådslå, överlägga, välja, fullgöra förrättning, ja t.o.m. driva köpenskap, varifrån i vår lag Mora Tingh, Dijsa Tingh, Samting, Kyndel Tingh, Kiöp Tinghärleda sig. Våragötar och skåningar, ävensomdanskar, norrmänoch islänningar Fämpt hava med ett efter saken lämpat ord kallat sina domstolar för Fämpt 27 och synas hava något skilt dem från Ting, i det att vid den senare, för andra angelägenheters skull hållna sammankomsten även förekommo vads anmälande, rättegångs inledande, vittnens och edgärdsmäns nämnande, medan vid den förra målet handlades och vittnen framfördes. Denna benämning [o: Femt] synes härleda sig från 5talet, antingen därför att fem dagar hade förlupit, sedan målet hade blivit angivet och handlagt, eller därför att det hade bort helt avslutas inom femton dagar. På landet skipade man nänJigen rätt varje vecka på måndag, torsdag och lördag. Omsåledes någon stämde sin motpart på en lördag, fullföljdehan målet påtorsdagen; ompå enmåndag, så fullföljdes målet på lördagen. Men omrättegången ej hade kunnat avgöras på tredje domstolsdagen, dvs. inomfemton dagar, hänsköts den till den högsta landskapsdomstolen, som i Götaland kallades Lionga TinglP, på den plats där nuLinköping ligger, av vilken anledning staden har fått namnetLiongaKiöpung; så heter den nämligen i den forna lagen. Förfädernas äldsta domstolar voro som allting annat i grunden enkla, då man icke kände till någon besvärsrätt och de många instanser, som för dess skull med nödvändighet hava måst inrättas. Folket skafFcnhet var nämligen enkelt, utan fåfänglig strävan och helt fritt frånhänsyns- 28 tagande till och beundran för världens rikedomar, och de tvister, som det hade, voro få eller också sådana, somdet ansåg vara ärofullare att få avgjorda med vapen än med domstolar. Det var mera hängivet Mars än Mereurius, särskilt somallt avgjordes icke efter skriven lag utan efter folkets sedvana eller enhgt bilHghet. Vid början av en rättshandling avsvuro- de därför högtidhgen allt svek: Hielpe swa Freyer som Niordur, och hin allmachte As.® As var Odin Parternas cd De äldsta domstolarna och deras be- ^ Sc häromE. Wessén, Linköping och lionga Jjing (Namnoch Bygd, Ärg. 9,1921, s. 21-44). * Om bruket av eder vid rättegång enligt de fomsvenska lagarna se I. Afzeuus, Omparts ed som processuellt institut. 3 :e uppl. i oförändradt skick. (1925), s. 4^78. * »Hjälpc (mig) så Frej som Njord och den allsmäktige As.» —Omde skandinaviska folkens edsavläggelsc vid sina gudar under den förkristna tidenseJ. J. Nordström, Bidrag till densvenska samhälls-författningens historia. Afd. 2 (1840), s. 639 f. och där anförd litteratur.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=