RB 2

19 emedan denne har utstyrt den med ett sitt eget företal och kungjort den, men det är säkert^, att dess avfattning har funnits till långt före 22 konung Kristoffer, något somvisas av några exemplar av denna lagbok skrivna omkring fyrtio år tidigare, vilka i några få fall verkligen avvikafrån denlagbok, somvi brukai våradagar, så att manlätt skulle kunna tro, att dessa kommit till genom skrivfel; till den grad är nästan allt det, som tillskrives konung Kristoffer eller snarare ärkebiskop Nils Ragvaldsson, detsamma. Utan tvivel var dettaden lagbok, somkonung Kristoffer två gånger omnämner i sitt företal ochvilken vi hava konung Magnus Smek att tacka för; denne har med sitt skymfliga tillnamn, jagvet icke genomvilket sitt olycksöde, hos eftervärlden förtjänat sin vanära, på grund av att han återlämnat Skåne till Danmarks konung Valdemar, hksomomhan friviUigt, sedan han bhvit befryndad med demie^, skulle ha låtit sig avlockas detta landskap. Det är uppenbart, att han, utmanad genomde sinas rättskränkningar, av ett visst nödtvång hade kommit därhän, då något annat sätt icke syntes stå honom till buds att sörja för sin räddning och försvara sin rätt. Omvåra historiker genom traditionen hade haft tillgång till lika många argument till hans förmånsomanklagelsepunkter mot honom, skulle vi måhända vara rättvisare. Visserligen lärde vi käima vårt misstag eller skuld efter inkallelsen av Albrekt, men för sent, då det icke längre fanns någon plats för ånger eller återställelse till det gamla läget än med vapenmakt, som även, ehuru utan 23 framgång, försöktes. Denne konung Magnus Eriksson, påstår jag®, synes hava nedlagt stor omsorg om sitt rike, om stridskrafterna. ' Om tillkomsten och betydelsen av Magnus Erikssons Landslag och dess förhållande till dess efterföljare Kristoffers Landslag se Schlyteks framställning i Företalet till hans edition av Magnus Erikssons Landslag (S. S. G. L., Bd lo, 1862), s. Lxi-txxxvn. I den invecklade frågan om förhållandet ur laghistorisk synpunkt mellan de bägge Landslagarna se vidare K. H. Karlsson, Förhållandet mellan landslagens båda redaktioner (Historisk tidskrift, Arg. 4, 1884, s. 273-278) och K. G. Westman, art. Landslag i Nordisk familjebok. Ny uppl. Bd 15 (1911), sp. 1036-1040 och den av dessa författare anförda litteraturen. Det senaste hithörande inlägget är J. E. Almquist, Landslagens stadfästelse den 2 maj 1442 och dess tillämpning under konung Kristoffers senare regeringstid (Svensk Juristtidning, Arg. 44, 1959, s. 308-312). * Det åsyftade frändskapsförhållandet är det redan år 1359 avtalade äktenskapet mellan Magnus Erikssons son Håkan (f. 1340; som Håkan VI år 1343 konung av Norge; f 1380) och Valdemar Atterdags (konung av Danmark, f 1375) dotter Margareta (f. 1353). OmSkånes historia under äldre tid se 1. Andersson, Skånes historia, [i.] TiU Saxo och Skånelagen (1947) och A. Cronholm, Skånes politiska historia, i. TiU Roskildska freden (1847 [varmed är att jämföraG. Carlquists artikel omC. i Sv. Biogr. Lex., Bd 9, 1931, s. 223-231]). * Stiernhöök träder här i bräschenvid försvaret av konung Magnus Eriksson, som redan av sin samtid utsattes för svåra anfaU. Omden heliga Birgittas angrepp se 1. Andersson, KäUstudier tiU Sveriges historia 1230-1436. Akad. avh.. Lund (1928), s. 108-173.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=