i8 ovan gjorda omnämnandet av Uppsalalagen i Erik den heliges åt Viborg givna privilegier, vilka skulle kunna synas misstänkta, om de icke hade av Gustaf I och Carl IX erkänts och stadfästs som autentiska. Vi sluta härav, att helgonkonungen har vidtagit ytter21 hgare mått och steg och till norra och södra Finland lagt också Karelen. Detta land kan sedemera ha gått förlorat; äran av dess första erövring bör dock icke tillskrives Birger Jarls sonson, Magnus’ son, och dennes förmyndare Torkel Knutsson, något som våra historiker antingen icke sett eller icke trott. Nu nog sagt om våra skrivna lagar och deras växlande beskaffenhet; om dem kan sägas ett bekant ord av Ovidius; Fades non onniibus una Nec diversa tamen, qualem decet esse Sororumd Av dessa överensstämma götalagama mest sinsemellan och närma sig mycket nära den romerska civila rätten, särskilt ifråga omfaderhg rätt och myndighet, hemföljd, träldom, arv osv., somskola omtalas på sina ställen. Det finnes inga av våra landskapslagar, i förhållande till vilka vår Allmämia landslag visar större skiljaktighet i civilmål eller större överensstämmelse i brottmål, så att det är alldeles uppenbart, att de senare äro hämtade från götalagama ocli de förra från svealagarna. För att till sist tala omdenna vår Allmännalandslag, somnuförtiden är i bruk, tro alla, att man har konung Kristoffer att tacka för den. Lib. 2. Metamorph. Kristoffers Allmänna Landslag den av Hadorph utgivna lagtexten i sitt föreliggande skick visserligen gäller den för länge sen utplånade staden Lödöse i Västergötland, men att detta kunnat ske därigenom, att man överallt i texten ersatt »Stockholm» med »Lödöse». Den Stockholmska, ursprungliga versionen av denna stadslag försvann med tillkomsten av Magnus Erikssons Stadslag omkring år 1350. Om denna äldsta svenska stadslag se C. J. Schlyter, Samling af Sweriges Gamla Lagar, Bd 6 (1844), s. xxx-XL och s. 110-134, 221-251, N. Ahnlund i hans Inledning till facsimileeditionen av cod. Holm. B 154, »Magnus Erikssons Stadslag» (Corpus codicum Suecicorum medii aevi. Vol. 4, 1944), s. xi-xxii, E. Wesséns översättning och hans och A. Holmbäcks kommentar i Svenska landskapslagar. Ser. 5 (1946), s. 451-493 och A. Schuck i hans Inledning tiU facsimileeditionen av cod. Holm. B 58 (Corp. cod. Suec. medii aevi. Vol. 6, 1946), s. xiif., xixxxvn; se även N. Ahnlund, Stockholms historia före Gustav Vasa (1953) å de under ordet Bjärköarätten s. 548 anförda ställena. ^ Ovidius, Metamorph. II. 13-14: *Ej hava de alla en anblick, dock olik ej ändå. Just sådan sompassarför systrar.* Övers, av G. J. Adlerbeth, tr. 1820. Detta Ovidiuscitat har Stiernhöök även använt i sin Praefatio tiUDalalagseditioncn (1676); se ovan s. ii not i.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=