i6 sig för att avskriva och iakttaga konung Kristoffers Landslag.^ Såvitt hittills är känt, finnas inga andra lagar på finska språket. Till sist bör även tilläggas något omden lag, som var i bruki större städer [urbes, oftast biskopsstäder] och småstäder [oppida, trohgen 19 köpstäder]; jag ser, att många tveka om huruvida den bör räknas bland de gamla lagarna. Sådan som den i våra dagar har utkommit på tryck^, påbjöds den, somtydhgt är, efter kungörandet av den Allmänna landslag, som har konung Kristoffer till upphovsman, kanske av denne själv eller av hans efterträdare Karl Knutsson, men säkert efter Albrekt, något som kan klart uppvisas ur själva lagen. Många anse, att före dennas kungörande städerna icke haft någon särskild lag skild från den Allmänna lag, som var i bruk i rikets alla landskap, på grund av den omständigheten att landskapslagen ingenstädes hänvisar till stadslagen, men municipal- eller stadslagen ofta reglerar mål efter Landslagens föreskrift. Men det är ej sannohkt, att då alla landskap hade sina egna lagar, de stora städerna [urbes] och köpstäderna [oppida], vilkas handel och vandel skilde sig från lantbefolkningen, skulle hava försummat detta. Det bekanta, så många gånger till blygsel över begånget horsbrott offentligt verkställda och ännu i våra dagar existerande, vanärande straffet att bära stadens stenar^ är ett av de äldsta, men användes icke på landet utan blott i städerna. Viborg, en stad i Karelen, kan uppvisa privilegier förlänade av Erik den hehge^, och då denne har levat om1 Kristoffers Landslag blev på 1540-talet av en »Herr Mårten» (dvs. en präst) översatt till finska, men denna översättning var 1888 ännu icke utgiven av trycket enligt E. N. Setälä (se denne i Språkvetenskapliga sällskapets i Upsala förhandlingar 1885-1888 [Upsala Universitets Årsskrift 1887: Fdos. 5]), s. 83. Under tiden hade emellertid efter en i Kungl. Biblioteket befintlig handskrift av en av kyrkoherden i Kalajoki Ljungo TnOMiE (f 1609) verkställd finsk översättning lagen tryckts i Helsingfors 1852 av W. G. Lagus. Av denna översättning, som tydligen framkallats av konung Carl IX:s befallning om utgivande av trycket av Svea Rikes Lagar, blev dock, förmodligen på grund av översättarens frånfälle endast ett foUoark om 4 sidor tryckt i Stockholm 1610. Se härom 1. Collijn, Sveriges bibliografi. 1600-talet, Bd I (1942-1944), sp. 482. —Omde äldsta finska övers, av de svenska rikslagarna se B. PalmGREN i Tidskr. utg. av Jurid. fören. i Finland, Arg. 1949, s. 117-133 och Arg. 1956, s. 177-195. * År iöi7(-i6i8) utkom editio princeps av Stadslagen; sedan följde under hela i6oo-talet för varje årtionde ett eller flera omtryck. —Stiernhööks oriktiga åsikt om Stadslagens sena tillkomsttid påpekas av J. E. Almquist, Förarbeten till Sveriges rikes lag1666-1686 (1933), s. 131 noten. På samma ställe konstaterar Almquist, att Hadorph ännu 1676 i sitt Företal till 1676 års ed. princeps av Dalalagen delar derma felaktiga kronologi (ehuru Cl. Åkerman redan 1666 uttalat sig för att Stadslagen tillkommit före Erik Magnusson, som var son till Magnus Eriksson). ® Omdetta straff se den detaljerade skildringen nedan s. 241 ff. ■* Då Stiernhöök talar omatt konung Erik den hehge har givit stadsprivilegier åt Viborg, Karelen, begår han ett fatalt misstag, i det att han förväxlar konung Erik (av Pommern) som år 1403 förlänade Viborg dess första stadsprivilegier, med konung Erik (den hehge). Stadslagarna
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=