15 med större rätt kimna tillskriva lapparna: Finnis ntira feritas, fa'da paupertas, non arma, non eqni, non penates. Victui herba, vestitui pelles, cubili humus, sola in sagittis spes, idemq. venatns viros pariter acfivt)iinas alit; Nec aliud itifantibiis, ferariini imbriuniq. suffugium, quam ut in aliquo ramornnt nexu contegantur. Hue redeunt juvenes, hoc senutn receptaculum; id beatius arbitrantur, quamingemere agris, illaborare domibus, suas alienasq. fortunas, spe tnetuq. versare. Securi adversus homines, securi adversus Deos, rem difficilima)n asseqvuti sunt, ut illis ne voto quidem opus sit. Det råder intet tvivel om att Tacitus efter andras^ berättelse, såsomplägar ske, har överdrivit något, men lapparna äro emellertid i våra dagar för det mesta sådana; sådana äro delvis även de finnar, sombo inåt landet och mot norr. När de övriga hade besegrats, mottogo de med kris- i8 tendomen även kultur, och genomäktenskaps- ochhandelsförbindelser höjda till bättre levnadsförhållanden, ändrade de så småningom sedvänjorna, något som^ åstadkoms även genomde därstädes anlagda nybyggena, så att i den trakt mot norr, där på konung Magnus Smeks tid blott två socknar funnos och jordens odhng var obetydhg eller alls ingen, räknas numer förutom två städer tio socknar. Boende fordomi ödemarker, synas de icke hava haft någon annan lag än lapparna i våra dagar, de dock undantagna somhava bott invid havet; omdessa vet man, att de hava haft sina småkonungar, av vilka några äro nänuida i sagorna. Sedan de hade antagit kristendomen och införhvats med vårt rike, erhöllo de en landskapsdomare, en lagman eller nomark för östern, benämnd Laghman i Österland^ (så kallar han sig nämligen i de äldsta urkunderna), som synes hava skipat rätt hos demefter billighet och hava bestraffat brotten efter skön, till dess att de med tilltagande odhng och ökad lust efter egendomtogo ' Den i C. Plinius niaior, Naturalis historia, 1. 37, 45 omtalade anonyme romerske riddaren (eques R.) företog på Neros tid en köpmans- och kunskaparfärd från Carnuntum i Pannonien vid Donau till Östersjökusten och Suionernas land (= Sverige). F. Stein, Die Völkerstämme der Germanen nach römischer Darstellung. Ein Commentar zu Plinius Natur. hist. IV. 28 undTacitus Germ. c. 2 (1896), s. 57 fF. var den förste, somhypotetiskt sammanställde dennes reseberättelse med Tacitus’ Germania. Sannolikheten av ett sådant antagande har med en skarpsinnig liistorisk och filologisk bevisföring hävdats av E. Hjärne, Bernstensriddaren och Tacitus. Några anmärkningar om källan för Germ. 44, 45 (Promotionsprogram vid Upps. univ. 1938). * I Stiernhööks latinska text står qtw, som torde var tryckfel, i stället för qiiod, somhar lagts till grund för den svenska översättningen. * Om Finlands benämning Österland under medeltiden se Axel Nelson, nyss (s. 14 not i) anf. st. och där åberopad litteratur; se vidare P. O. von Törne i Hist. Tidskr. f. Finl. 6 (1921), s. 10-16 och A. Stillb i Hist. Tidskr., 64 (1944), s. 116-118.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=