14 Huruvida smålänningar och ölänningar hava haft särskilda lagar, är mig ännu icke bekant eller tillräckligt utforskat. Jag tror icke, att de hade några, enär Ostgötalagen klart inbegriper och innefattar Småland under sitt rättskipningsområde, 3 :e kapitlet i RäfstB. Detsamma kan sägas om en Finlands lag.^ Det är ett nogså bekant faktum, att finnarna icke hava haft någon skriven lag före den Allmänna landslagen, som konung Kristoffer påbjöd. Magnus Smek arbetade visserligen för att de skulle få en, men hindrad av andra uppgifter, fullbordade han icke verket. Han utfärdade dock några bestämmelser omallmänna fisken, somockså i våra dagar äro i bruk hos dem, som äro bosatta vid havet och idka strömmingsfiske.^ Likaledes omkyr17 kans inkomster, men blott lokala bestämmelser, som med kyrkoskickets förändring upphörde att gälla och ersattes av andra. Vilken lag som gällde för finnarna, innan de för sexliundra år sedan övergingo till kristendomen, är okänt. Jag hyser den övertygelsen, att de icke hava haft någon skriven lag och kanske ej heller saknat en sådan, på samma sätt som det i våra dagar är fallet med lapparna, vilken folkgrupp synes hava varit identisk med finnarna, varom språk, seder, skick och bruk osv. tydligt vittna. Fordom nämndes icke lapparna, utan vad Tacitus® säger omfumarna, torde man nuförtiden uppfattning hade Stiernhöök. Såsom C. J. Schlyter, Samling af Sweriges Gamla Lagar,Bd 10: Magnus Erikssons Landslag (1862), s. LVI fF. visat, var det emeUertid den äldre Landslagen, konung Magnus Erikssons Allmänna Landslag, som hade bhvit översatt till latin av Ragvald Ingemundsson och i detta skick utgiven av Messenius. — Om Ragvald Ingemundssons slarv och ytlighet, som »även kommer till synes vid den av honom verkställda latinska översättningen av Magnus Erikssons landslag», se Axel Nelson, OmUppsala universitet under medeltiden (i Acta Bibhothecae R. Universitatis Upsaliensis, Vol. 2, 1927), s. 20 f. ^ Om Finlands ställning i Sveriges rike under medeltiden och om rättskipning och lagar under samma tid se Axel Nelson i Rättshistoriska studier, Bd 2 (1957), s. 81; en översikt av den i det nutida Finland härskande åsikten omdet medeltida Finlands internationella läge finner man i V. Niitemaa’s på svenska publicerade framställning omförbindelserna mellan hansestäderna och Finland (i: Det nordiske syn på förbindelsen mellem Hansestxderne og Norden, Arhus, 1957, s. 123-164). Se vidare R. Hemmer, Några blad ur den svenska rättens äldre historia i Finland, resp. Omkaraktären hos Finlands rättsordning vid slutet av 1300-talets förra hälft (Tidskrift utg. avJuridiska Föreningen i Finland, Ärg. 1931, s. 315-354, resp. 1941, s. 56-80). * Omströmmingsfisket i Finland se Sten Stures m.fl. dombrev av den 20 okt. 1488, senast tryckt i Finlands medeltidsurkunder, 5 (1928), s. 217 f. ® Tacitus, Germania kap. 46. »Finnarna äro ovanligt råa, vederstyggligt fattiga: de hava inga vapen, hästar, inga hem; tiU föda tjäna dem (vilda) örter, till kläder hudar, somläger marken. Deras endahoppstår till deras pilar,... ochsammajakt underhåller i hka mån mänoch kvinnor... Och för de späda barnen finnes ingen annan tillflykt mot vilda djur och regnänatt läggasi något slags flätning av grenar. Flit återvända de unga männen, detta är de gamles tillhåll. Men de anse detta levnadssätt lyckligare än att gå och sucka på åkern, anstränga sig med att bygga hus och under hopp och fruktan omsätta sin och andras förmögenhet. Trygga gentemot människor, trygga gentemot gudar hava de uppnått det svåraste, att icke ens behöva önska sig något.» övers, av P. Persson, 1929. Smålands- och Ölandslagen Finska lagen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=