343 akademien i Äbo. Johannes Mathiae kan Sriernhöök ej ha undgått att råka, då båda var nära knutna till drottning Kristina. Stiernhööks i Dejureframförda åskådningar var ingalunda ofarliga, som de båda nyssnämnda biskoparnas öden visar. Troligen är det även härpå somSriernhöök syftar, när han i företalet »till den gunstige läsaren» vädjar till Magnus Gabriel De la Gardie omskydd för tankeoch yttrandefrihet. Den av Sriernhöök hyllade läran omden naturliga religionen ägde även ett samband med göticismen. Man hävdade, att de gamla nordborna hade en god kunskap omde gudomliga tingen av naturen. De satt inne med denna kunskap långt innan den heliga ande genom Evangeliet lät nådens sol lysa över jorden. Se Petrus Bång, Historia ecclesiastica (1679). Se närmare Rolf Lindborg, Cartesianismen i Sverige (1966). Om synkretismen se S. Göransson, Ortodoxi och synkretism i Sverige 1647-1660 (Uppsala 1950); dens.. Den synkretistiska striden i Sverige 1660-1664 (UUÅ 1952:6). Sid. 28g not 2 Se ytterligare F. Berg, Johannes Bureus och universitetets sigill (Acta Universitatis Upsaliensis C 21, 1971). Sid. 2go not 2 Stoicismens läror, vilka Sriernhöök tydligen omfattade med sympati, spelade en betydande roll för den med honomsamtida bildade klassen. Se härom bl. a. S. Stolpe, Drottning Kristina. Den svenska tiden (i960) s. 229; K. Johannesson, I polstjärnans tecken (1968) s. 227. Sid. 2g2 not 1 Sriernhöök intar här en mera försiktig hållning än tidigare till frågan omgetar och götar. Sid. 2g3 Sriernhöök företräder en, ytterst på Snorre återgående, uppfattning att Oden ursprungligen varit en storman eller konung från Asien, innan han dyrkades som gud. Dylika teorier kan återföras på den euhemeristiska åskådningen inom stoicismen, omförhållandet mellan gudar och människor, som utövat ett starkt inflytande på Snorre och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=