341 Sid. 26^ not 2 Stadgandet i ÖgL Dråpsbalkcn 14: 9 omförhöjt straffrättsligt skydd för personer, som hade »40 sessa», skall ej förstås som åsyftande roddare, utan hird och huskarlsfölje. Se närmare Erland Hjärne, Roden. Namn o. Bygd, 1947, s. 18 ff. Sid. 266 not 3 Lagstället är Östgötalagen, Dråpbalken kap. 13. Lagtermerna fredlöshet och boskövling har Stiernhöök återgivit med »exihum» och det ciceronianska »direptio bonorum». Sid. 275 not 4 Fylligare uppgifter om Mose lag och svensk strafFrättspraxis finnas hos S. Kjöllerström, Guds och Sveriges lag under reformationstiden (1957) och S. Jägerskiöld, Studier rörande receptionen av främmande rätt i Sverige, s. 59 ff. Sid. 2j’j not 2 Den av Stiernhöök nämnde »Axel Brodersson» är omnämnd hos Arild Huitfeldt, Danmarckis Rigis Kronicke, folioupplagan bd I (1652), s. 732. Där berättas, att »en Frue ... aff det Slect Krogenos, som atte en aff Her Axel Pederssons Brodre», simulerat barnsbörd. Hon uppgav att barnet straxt dött och begravde i dess ställe en påse sand, »Ridder Sandi». För detta hade hon och hennes medhjälperskor dömts från livet. Därefter refereras en dom 1426, enligt vilken åtta män gått i borgen för medhjälperskan Margrete gentemot herr Axels krav på hennes liv. Dombrevet 3 mars 1426 finns i sen avskrift (Repertorium diplomatieum regni Danici mediaevalis, bd III (1906), nr 642). I själva berättelsen omdet understuckna barnet har Huitfeldt (och ännu mer Stiernhöök) återgivit sin urkälla i förvanskad form. Axel Pedersen (Thott) hade haft en dotter Eline (Svenskt Diplomatarium, bd III, nr 2721 av 4 jan. 1420), som i gifte med Oluf Stigsen (Krognos) på Krapperup hade flera barn; hon hade dött före 28 okt. 1421 (Repertorium III, nr 5943). Oluf Stigsen hade sedan gift om sig med Hille Björnsdatter (Björn), och när mannen kort därefter dog, skaffade hon ett understucket barn. Därom vittnade några av de brev, som 1542 förvarades på Vallö (Danske adelige Brevkister, ed. A. Thiset,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=