337 samt H. Yrwing i Kulturhist, lex. XII, sp. 489 fF. (ocker), XIII sp. 92 fF. (pant) och XIV, sp. 588 (ränta). Sid. 192 not 2 Vad Sticrnhöök här anför omkonungs allmänning är ej rättshistoriskt riktigt. Det är ett uttryck för 1600-taIets regalistiska anspråk. Dessa underkändes senare, sedan forskningen kunnat klargöra de riktiga sammanhangen. Se bl. a. P. E. Bergfalk, Om svenska jordens beskattning (1832). Sid. ig2 not 4 Jfr T. SÖDERBERG, Hamnskrån, Karl Knutssons och andra (Historiska studier, tillägn. Folke Lindberg 27 aug. 1963, s. 25 fF.) Sid. igy not 1 Omtolkningen av k. brevet 8 juH 1552 jfr A. Thomson, Grundskatterna i den politiska diskussionen 1809-1866 (1923) s. 59. Sid. ig8 not 1 Se även J. Rosén, Kulturhist. lex. IX, sp. 434 (Kronogods) o. C. Strandberg, Zur Frage des Veräusserungsverbots (Rättshist. bibliotek ii). Sid. igg Stiernhööks klara ståndpunktstagande till förmån för skatteböndernas vid denna tid ibland ifrågasatta äganderätt till deras jord är av betydande intresse. I den litteratur, som behandlar debatterna i denna fråga, har hans ståndpunktstagande ej observerats. Den sammanfaller nära med en känd skrift, »Oförgripliga bevis emot adelns rättighet över skattegods» från år 1649, somvanligen på tämligen lösa grunder tillskrives Edvard Ehrenstéen; hans författarskap har dock dragits i tvivelsmål av S. U. Palme (art. Ehrenstéen i Svenskt biograFiskt lexikon 12, s. 358 fF.) Skatteböndernas rättsliga ställning behandlas av B. Lövgren, Ståndsstridens uppkomst. Ett bidrag till Sveriges inrepolitiska historia under drottning Kristina (1915). Debatten insättes i sitt doktrinhistoriska sammanhang av A. Thomson, Grundskatterna i den politiska diskussionen 1809-1866 (1923); jfr även B. Ekebeeg, Omfrälse-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=