331 debatten om detta ämne. Den latinska texten har ej varit lättolkad. Av de relevanta meningarna föreligger flera oHka, sinsemellan skiljaktigaöversättningar, den äldsta av Schrevelius; en avK. G. Westman i hans arbete omnämnden av år 1928, som synes vara hämtad från G. E. Fahlcrantz’ arbete Rättfärdighet i rättsskipning, s. 248 (1903); en av Sture Petrén (Sv. J. T. 1945) samt Nelsons ovan återgivna. Schrevelius har i sin otr. översättning (LUB) återgivit Stiernhööks latinska original på följande sätt; »Enhgt bruket tager nu för tiden nämnden del i Domarens ämbete, ty dessa befattningar hava nu blivit förenade, så att de rannsaka och döma både omfaktumoch jus. De äro bisittare och domaren för endast ordet. Deras röster inhämtas antingen af Domaren, som är en av nämndemännen och i egenthg mening kallas domare, emedan domaren endast kallas lagläsare. Han (=häradsdomaren) afhör deras meningar ombåde faktum ochjus och till förekommande af alla motsägelser och oreda berättar han i all stillhet dessa meningar för domaren, hwarefter denne då merendels rättar sig.» Westman översätter den latinska texten i vad avser dömandet annorlunda (a.a.s. ii). Nämndemännens röster uppsamlas antingen av lagläsaren eller också av häradsdomaren, som är en av nämndemännen själva och av dessa med skäl kaUas domare, medan de däremot kalla häradshövdingens ställföreträdare för endast rätts- och lagläsare. Denne åhör dem, då de överlägga både omrätts- ochsakfrågan, och för att förebygga ordaträta och föruirritig framlägger han helt fogligt inför rätta äsiktertia hos de anktoriteter, på vilka domare i allmänhet stödja sig. (Kursiveringen gjord här.) Petrén åter vänder sig mot Westmans översättning i vad avser främst orden »iudex», »sententias» —somej får betyda »mening» utan tolkas som»dom» —och »eorum». LiksomWestman anser han »Hic» i sista meningen syfta på lagläsaren (domaren). Hans översättning blir därefter, »att lagläsaren fogligt inför tinget uppläser deras (=nämndemännens) domar, vilka lagläsarna i allmänhet måste följa.» Nelson slutligen låter likaledes »Hic» syfta på lagläsaren, sista meningen i hans text bhr oklar. De tre nyare översättningar, som sålunda föreligga, är varken språkligt eller sakligt godtagbara. Schrevelius, som låter »Hic» i den sista meningen syfta på häradsdomaren, och översätter »sententias» med meningar, ger en, enligt i övrigt förehggande material, rimlig
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=