327 tioner (UUÄ 1884) och K. H. Karlsson, Om förhållandet mellan landslagens båda redaktioner, Historisk tidskrift 1884, s. 273 fF. Sid. 10 not 2 Om den Braheska släktledningens ålder se J. Liedgren i VHAA:s årsbok 1974 s. 195 f., och H. Gillingstami Personhistorisk tidskrift 1974, s. 91. Se även G. Carlssoni Svenskt Biografiskt lexikon, bd 5, s. 637. Siå. 11 not 1 Om Dalalagen se även E. Wessén, Inledningen till Dalalagen. Corpus codicum suecicorum medii aevi, vol. 17 (Hafniae 1964). (Omtr. i Svensk medeltid i. Landskapslagar. Stockholm 1968.) Om Södermannalagen se även P. A. Wiktorsson, Södermannalagens B-handskrift (1976). Stiernhöök återger ej sällan endast en landskapslags rättshga regel som allmänt gällande svensk medeltidsrätt, ehuru andra grundsatser uttryckts i andra lagar. Detta förhållande har ej i Nelsons notapparat genomgående observerats. Sid. 13 not 5 En kritisk edition av Ragvald Ingemundssons latinska text är under arbete i Institutets regi. De fyra första balkamas text har återgivits i en ännu ej tryckt avhandhng a\ S. Edmars, medan de V-XVbalkama utgivits av G. Bäärnhielm som doktorsavhandling vid Stockholms universitet (1980). Enkommenterad edition av glossoma förberedes av H. Holmgren. Om Messenius’ utgåva av Ragvald Ingemundssons latinska text är bl. a. att observera, att Messenius ändrat Konungabalkens ingress m. m. efter Kristoffers landslag (Schlyter, SSGL io, 1862, s. lxxxiv ff) Sid. 14 Mot Stiernhööks uppgift att Småland lytt under ÖgL reste redan Collin och Schlyter invändningar i kommentaren till ÖgL. Detta gällde endast för norra och östra Småland. Smålandslagens kyrkobalk påträffades efter Stiernhööks död och trycktes år 1732 av kanslirådet Magnus von Celse.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=