324 danes historiska arbete trycktes första gången kallades dess författare Jornandes; det är den namnform, som Stiemhöök nyttjar. När Theodor Mommsen 1882 utgav arbetet ånyo, under titeln Getica, kallades författarenJordanes. Det förefaller tydhgt att Stiemhöök läst Jordanes’ skrift. Jordanes verk —som i sin tur återgår på ett förlorat större arbete av Cassiodorus —börjar med en skildring av Scandza och de gotiska stammarna, samt av geternas utvandring från Scandza c. år i 500 före Kristus. I verket framställas Zamolxis och Dicenaeus —som är kända från getemas historia —såsom skapare av goternas lagar. Se nuJ. SvENNUNG, Zur Geschichte des Goticismus. (Skrifter utg. av Humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala 44; 2 B, Uppsala 1967); dens., Jordanes und Scandia (Skrifter utg. av Humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala 44: 2 A, Uppsala 1967). På Jordanes’ verk hade tidigare bl. a. Johannes Magnus byggt sin historieskrivning. Zamolxis och Dicenaeus är här upphovsmän till den svenska rätten. Denna tes framföres senare av Johannes Messenius, Johannes Loccenius, Olof Rudbeck, Carl Lundius, m. fl. Stiernhööks nyktra skepticism har, som framiiålhts i texten ovan, tillvunnit honom senare tiders aktning från och med E. G. Geijers påpekande härav 1838 i Litteraturbladet. Jfr H. Hjärne, Skandinavisk laghistoria (Svensk Tidskrift 1876). Se häromäven Samuel E. Bring, Bibhografisk handbok till Sveriges historia (1934) s. 183; Sten Lindroth, Svensk lärdomshistoria. Stormaktstiden (1975) s. 309 f. Trots Stiernhööks tvivelsmål hävdade ännu länge de svenska historikema, att Zamolxis var den förste svenske lagstiftaren. Ännu J. Wilde gjorde detta gällandei arbetet Sveriges beskrifnalagars grund, kap. 16 (1736). Olof Rabenius förfäktade däremot en annan åsikt härom. Man har dryftat frågan, huru Stiemhöök kommit fram till sin skeptiska syn på fomsagoma om getema m. m. Möjhgen är det här endast fråga om en påverkan av Olavus Petris krönika, som är ett av Stiemhöök ofta citerat verk. An starkare intryck kan han ha tagit av holländske lärde, sommed kritisk skärpa avvisat den gotiska traditionen omgeterna. Det är tydligt att Stiemhöök hyst en viss oro över att ha yttrat sin skepticism i fråga om de fomsagor, varpå hans samtid byggde
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=