320 stifta nya eller att avskaffa gamla lagar, omicke folket i bägge hänseenden trätt emellan och väckt förslagen, då de önskade få sådana lagar (som Livius^ säger om romarna), qitas consensus omnium non jussisse latas magis quam tulisse videri posset. Här var nämligen (ehuru under konungatiden) folkets vilja och rösträtt verksam och mäktig, och^ de för lagarnas översyn och förbättring från de enskilda landskapen valda ombuden arbetade, när de gemensamt rådplägade, även för att den urgamla friheten icke skulle gå förlorad, och ehuru sådana lagar icke hade någon förpliktande kraft utankonungens samtycke, hade konungarna dock icke makt att vägrasitt samtycke. Därför är det icke förvånande, omlagarna förefallafolkliga, några t.o.m. löjhga eller orimliga. Även de mest förfinade och bildade folk, sådana somfordom egypter, greker ochromare voro, ägdeblandmånga goda lagar även någrariktigt oformliga, gudlösaochmeningslösa, somblandade och jämförda med bättre antingen ersättas eller få träda i bakgrunden. Även det är värt att tagas i betraktande, att då den norra delen av Europa börjat arbeta sig upp ur barbariet, vilket skedde huvudsakhgen omkring Karl den stores tid och århundradena närmast därefter, hade denna del av Europa, så snart somden gjort bekantskap med skrivkonsten och kort därefter medkristendomen, nästan överallt varit jämngod inom sig i omsorg om och likhet i lagarna, så att, när varje folk granskar sina på den tiden stiftade lagar, det ena icke har något att tillvita och förebrå det andra.® Min uppgift har varit att uppriktigt framlägga våra lagar, hurudana de än må vara, och jag vill öppet tillstå, att över fäderneslandets ära, som somliga* uteslutande och ängsligt eftertrakta i varje sak, har stått omsorgen om sanningen. ^ Trrus Lmus, Ab urbc condita, 1. III c. 34. »[Dä skulle Romerska folket erhålla sådana lagar,] som allas enhälliga vilja kvmde anses snarare sjelf hafva föreslagit, än efter andras förslag antagit.» Övers, av O. Kolmodin, 1831. * Den latinska textens ut är tryckfel för et. * Här lägger en nutida läsare märke till Stiernhööks förbehållslösa erkätmande av Danmarks och Norges gamla lagar, vilket även trätt i dagen i hela den föregående framställningen. * Stiernhöök hann gå bort, irman OLAUS Rudbeck framträtt med sin Atlantica, den svenska yverborenhetens kanoniska bok för ett halvt sekel. 433
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=