317 —vilket ofta inträffar på våren och sommaren —vid fiskens lektider stimmen nalkades stränderna, var det tillåtet att, efter gudstjänstens slut, hängiva sig åt fångsttillfället, för att icke, när stimmen drogo bort, tillfället^ skulle gå demur händerna. Kränkningar av kyrkofriden inträffade, icke blott när någon stör gudstjänsten, utan även när en brottsling, som tagit sin tillflykt till kyrkan, begravningsplatsen eller klostret, med våld hämtades därifrån. Dessa voro nämligen skyddsplatser mot brottshngars gripande, såframt de ickei omedelbart sammanliang begått sinabrott i eller mot den ifrågavarandekyrkan. 3. Till kyrklig domstol hörde även alla dråp, såramål eller pryglingar, som begåtts antingen på sagda sön- och helgdagar eller i kyrkan, på begravningsplatsen eller på den väg, där man gick till eller ifrån gudstjänst eller något mässfirande. Likaså alla dråp på nära anliöriga utan åtskillnad, var och när helst de begåtts, ävenså vanliga dråp, ehuru belagda med mindre straff än omde begåtts påhelig plats eller tid. Ett särskilt brott var barnamord (våraförfäder kallade demBälgmord^), där kviima antingen dödat sitt odöpta barn eller fördrivit sitt foster. 4. Alla brott mot sjätte budet tillhörde den kyrkliga domstolen, icke blott de som begåtts på helig tid och plats, vilkas straff var så stort, utan även när och var somhelst, på vilkas rannsakning och bestraffning biskoparna gjorde anspråk nästan åt sig ensamma, såsom lönskaläge, hor, blodskam. Likaså sodomitiska och tidelagsförseelser. Sodomi med mankön gå de emellertid med tystnad förbi, såsom en här alldeles okänd företeelse. Det var kanske bättre^ än omdegenom utsättande av straff erinrat om och visat på detta brott. Tidelag^ lämna de åt dens avgörande, som ägde kreaturet, för att denne, om han så ville, skulle kunna framträda somangivare och åklagare och, om den angivne bleve överbevisad, efterskänka dödsstraffet, liksom detta blott anginge honom och ingen annan förseelse blivit begången utöver missbruk av ett en amian tillhörigt kreatur eller, vilket jag ^ Stiernhööks ord ne ... occasio calva esset, som här fritt hava översatts »för att icke ... tillfället skulle gå demur händerna», innehålla en användning av det latinska uttrycket Occasio calva, där personifikationen Occasio uppfattas somcalva, ’skallig’. Om Occasio calva se Forceluni, Totius Latinitatis lexicon. Vol. 2 (i86i) s. 42 u.o. calvus och Vol. 4 (1868), s. 375 u.o. occasio. * Ordet bailgmord, ’bukmord’, ’fosterfördrivning’, som i den fsv. litteraturen är belagt endast från Västmannalagen, Kristnubalken, I. kap. 12 och II. kap. 28, är cnsammansättning med baelger, ’buk’; se Svenska Akademiens Ordbok, Bd 5 (1925), B sp. 4754 och 4756 och Rietz, Svenskt dialekt-lexikon (1867), s. 73. * Se ovan s. 243. * Se ovan s. 244 not 2. Omordets härledning se E. Hf.i.i.quist, Svensk etymologiskordbok (1922), s. 967. 429 dubbelt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=