3i6 Vad angår de mål^, somhörde under den kyrkliga domstolen, är det säkert, att biskoparna dömt i såväl kriminella somcivila mål och det utan åtskillnad, när helst en klerk anklagades för vårdslösande av tjänsten eller för något brott. En klerk kunde icke ställas inför en lekman som världslig domare, annat än om tvist förelåg omjord, något som måste avdömas i det härad, där jorden var belägen, eller omhan själv hade anklagat en lekman. Vidare hörde även äktenskapsmål till kyrklig domstol på så sätt, att klerkerna lade beslag på dem såsom hörande i högsta grad liksom till dem själva, såsomfästning, förskjutning, skilsmässa och allt somvar av den arten, att äktenskapen på grund därav kunde kungöras somlagliga eller otiUåtna eller ogil427 tiga. Till sist drogos inför kyrklig domstol alla brott och förseelser såväl mot första som mot andra tavlan^, några helt och hållet, så att de världsliga icke hade någonting alls att säga därom, några delvis, vare sig där biskopen hade gemensamrättskipning med konungen och gemensam dom, icke blott i vissa brott utan även i tvister omkyrkhg jord, eller de var för sig rannsakade och straffade. Ty för varje brott somkom under [a: den kyrkhge] domarens prövning, erlades särskilda böter till biskopen. Vi må här uppräkna några särskilda: i. Till den kyrkliga domstolen hörde eder och meneder, vilka, som förut har sagts, måste avläggas vid de världsliga domstolarna; härvid straffades icke blott de, sombegått mened, utan även de, somsvurit på olaglig tid och plats, som varit minderåriga eller bannlysta, eller som förut samma dag avlagt ed. Biskopen gjorde emellertid icke anspråk på att rannsaka om mened, utan denna ramisakning tillkomden världslige domaren, men på så sätt, att vid domvilla, vare sig domaren varit häradshövdingen eller lagmannen, denne var skyldig att för domvilla erlägga böter, till biskopen dubbelt så stora somtill konungen. 2. Under kyrkligdomstol hörde trolldom, förgiftning och sabbatsbrott. De 428 sades hava begått sabbatsbrott, som antingen icke varit närvarande vidgudstjänstenpåenhelgdag eller förevespernförrättat något världsligt arbete; bådadera förtjänade böter, men i det förra fallet endast om prästen offentligen kungjort helgdagen, varomicke, föllo skuld och straff på honom; i det senare fallet gavs något imdantag. När Den kyrkliga eller biskopliga domstolens mål ^ Om den kyrkliga straffrätten se den detaljerade framställningen hos W. Sjögren, De fomsvenska kyrkobalkama (Tidsskrift for Retsvidenskab, Arg. 17, 1904), s. 147 ff. ® Av Mose lag (Tio Guds bud).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=