312 Att utan sådan förberedelse och färdkost skicka i väg och begrava en avhden var ett stort brott, som arvingarna måste sona med böter, av vilka en del tillföll församlingen, en del sockenprästen och en del ägarna till den mark, där liket fördes fram, liksomomdet illavårdade liket antingen hade vanlielgat marken eller berövat den Guds välsignelsed Om emellertid sockenprästen av laga skäl var förhindrad 420 eller icke velat tjänstgöra i hopp omstörre lön och betalning, kunde de ostrafFat begrava den döde, varvid i senare fallet sockenprästen anklagades och bötfälldes, I det som är sagt bestod således kyrkoherdens ämbete. Nu följer hans lön, som först och främst bestod i boställe för honomnära kyrkan, av en bondgård, antingenför detta ändamål skänkt avfromma och hängivna människor eller inköpt av sockenborna alla och envar på sådana villkor, att dessa betalade de av kronan debiterade utskylderna. Sedan gårdens storlek enhgt lag bestämts till visst mått, t. ex. 20, 15 eller 10 plogland, gavs av konungen skattefrihet endast för denna areal, så att han [0: prästen], omhan brukade mera, därför skulle erlägga skatt, såframt han icke kunde imiehava även denna areal skattefritt genom särskild nåd och bevågenhet, vilket sedermera skedde, så att de i dag utan åtskillnad —det må brukas mer eller mindre —för det hela kunnanjuta den fordomvumiaskattefriheten. Hur stor marken än må vara —bestämma lagarna, att gården skall hava sju hus, som kyrkoherden var skyldig att på egen bekostnad reparera och hålla i gott stånd, icke flera, såframt han icke bygger till på egen bekostnad. Följande hava synts räcka för en ogift, somicke 421 har att föda ett talrikt hushåll: kök, sovkammare, stuga, lada, stall, visthus, spannmålsbod. Utomden vanhga ordningen fick kyrkoherden även gårdar genom gåvor och testamenten av fromma människor; om dessa framgår det tydligt av lagarna, att tvister ofta rått mellan kyrkoherden och församlingen, i det att den senare hävdade, att de givits till kyrkans prydnad, men den förre, att de skänkts till underhåll åt honom. Vidare hörde till kyrkoherdens ordinarie inkomster även tionden. Av spannmålstionden, nämligen av vete, råg, korn, havre, tillföll en tredjedel kyrkoherden efter en noggrann räkning av kärvarna på Kyrkoherdes boställe och inkomster Gåvor och testamenten Tionden ^ Denna folktro omnämnes ännu av G. O. Hyltén-Cavallius, Wärend och wirdama, D. i (1863), s. 342: »Bäres lik öfver åkrar, så bU dessa ofruktbara». Det är därför förklarligt, att ägarna av marken kunde ställa anspråk på gottgörelse.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=