3II blivit helgonförklarad, emedan han genomdetta sätt att värva proselyter drivit avgudadyrkarna i kyrkans sköte och mot deras vilja tvungit dem att tro på Kristus. Men när den bannlyste med sitt liv sonade sin tredska att ångra sig, ärvde kronan hans lösa egendom (något someljest icke ägde rum, när något brott begåtts mot kyrkan), medan den fasta egendomen övergick till den närmaste arvingen; våra senare lagar äro emellertid mildare och lämna hela arvet åt arvingarna. Kyrkotagning eller, som våra landsmän säga, kyrkogång^ är en Barnafödcrkyrklig sed från Gamla Testamentet^, genom vilken kvinnan på s^as kyrkobestämda dagar efter barnsbörden upptages i kyrkan; denna ceremoni — vare sig man trodde den vara nödvändig eller likgiltig — med prästerskapets biträde krävdes därför, att man ditintills utgav heime för oren och ovärdig att få njuta av sin man. Omdärför prästen vägrat tjänstgöra vid kyrkotagningen, hade kvinnan klagorätt mot honomför hans (men i varje fall icke [Gamla] Testamentets) bristande tjänstaktighet, varigenom hon berövades bruket av den äktenskapliga sängen. Allt det hittills sagda var sålunda sockenprästens skyldigheter mot de levande. Han hade emellertid vissa sådana även mot både döende och döda. Mot de döende sista smörjelsen såsom sakrament, mot de 419 döda tre nätters vaka, tre mässor, hkets vigning och begravning, och Sista detta utan åtskillnad för infödda eller främlingar, rika och fattiga, smörjelsen dock icke utan betahiing, fattiga och tiggare emellertid gratis. Trenättersvakan gjordes i en följd; mässorna höllos med tidsmellanrum, begravning den första före likets vigning, den andra efter sju dagar, den tredje efter en månad, den fjärde (som den avlidnes rikare arvingar kunde köpa för dyra pengar) efter ett år. Det var brukligt att på samma sätt anordna gästabud, därav benänmingarna i Stadslagen®: vthfärdzöhl, månadamodzöhl, åhrsmodzöhl. Man har emellertid kanske fått denna sed från hedendomen. Det är nämligen känt, att man till den avlidnes minne firat dryckesoffer åt underjordens gudar och för den skull låtit en stor pokal gå runt, vilken kallades Bragbegaren.* tagmng Vaka och ^ Se SöDERWALLs Ordbok u.o. Kirkio ganger. ® 3 Mos. kap. 12. —Denna Gamla Testamentets sed återinsätter kvinnan i hennes äktenskapliga rättigheter. ® Magnus Erikssons Stadslag, Ärvdabalken kap. 19. * Ombragebägaren, dess uppkomst, narrm och betydelse se Svenska Akademiens Ordbok Bd 2 (1925), B sp. 4131.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=