310 fick icke avbrytas trots hans närvaro. Han kiinde emellertid mildra^ sin synd, omhan, i övrigt huru tredskande somhelst, avhöll sig från att äta kött {Creophagia, kiöttättu) och att gå i kyrkan. Men i vilka fall var uteslutning eller bannlysning tillåten? Kanske när någon icke ville ångra sig utan framhärdade i att synda, med förakt för alla varningar ? Det bordevisserhgen så hava varit, och dock talas därom blott i allmänhet i de mål, somhörde till kyrklig domstol. Densomframhärdar i vissa brott, t. ex. lönskalägeeller mökränkning, där tygellöshe417 ten tjänstgör sommotiv, icke blott underlåta de [d: lagarna] att utesluta från kyrkan utan t.o.m. stödja mot kyrkoherden med den särbestämmelser, att densombiktat icke kan uteslutas—så stor var fördragsamheten mot en synd, som var känd från klerkernas cehbat. I vilka mål utövades då särskilt uteslutning och bannlysning?Jo, omtionden icke erlades, om den som var dömd till ofFenthg kyrkotukt icke derkastade sig den, om det som tillkom kyrkoherden eller kyrkan icke erlades. I sådana mål slungade man denna bhxt. Först uteslöt kyrkoherden den skyldige från församlingen, dock endast med biskopens samtycke; om den uteslutne inom ett år icke rättat sitt fel, bannlystes han av biskopen, och om han ej ens nu ångrade, överlämnades han till de världsliga domarna i och för UvsstrafF. Det vore nämligen ingen verkan av Petri nycklar, om icke Pauli svärd komme till hjälpt; man ansåg detta icke vara otjänligt såväl för att befordra somför att bekräfta religionen. Några konungar i Norge®straffade därför i börjanav kristendomens tid därstädes åtskilliga, somde icke genombelöningar eller skäl kunde inbjuda till tronpå Kristus, medatt antingen brännas levande å bål eller hängas eller dränkas eller få ögonen utrivna eller lemmarna stympade; i somliga insläppte man [o: genommunnen] levande ormar, och kanske mer av det skälet än genomefter deras 418 bortgång uppdiktade underverk har en och annan av dessa konungar ^ Upplandslagen, Kyrkobalken kap. 19: Jja asn han wacghir kirkiu ok köt atu. jja wxri saklös. »Om han avhåller sig från att gå i kyrka och att äta kött; vare han saklös.» Övers, av E. Wessén, 1933. —Creophagia är en latinisering av det grekiska xpeotpayla, ’ätande av kött’. * StiernhöÖk har icke angivit, från vilken källa han närmast har hämtat denna expressiva formulering. På Diirers bekanta dubbeltavla i Pinakoteket i Miinchen med bilder av Johannes och Petrus samt Matteus och Paulus ser man Petrus med sin löse- och bindenyckel och Paulus med sitt svärd. ® Källan till Stiernhööks kunskap omnorska konungars hårda framfart vid kristendomens införande i Norden (särskilt Olov (Haraldsson) den helige och Olov (Tryggvason) är naturligtvis även här Snorre Sturi.es0ns Norske Kongers Chronica. Vdsat paa Danske, affPEDER CLAUSS0N (1633). Se modema editioner av Heimskringla med utförliga register. un-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=