304 ett pastorat var ledigt, valde man enligt götalagarna^, såsomi övrigt vid val av domare eller ämbetsmän, tre personer och föreslog dem för biskopen, för att han skulle stadfästa en av dem, vilken han ville; 407 lika många föreslogo de även till platsen efter en bortgången klockare för kyrkoherden, för att denne vid stadfästelsen av en av dem skulle förfara efter eget gottfmnande. Till denne överlämnade kyrkoherden de nycklar till kyrkobyggnaden och kyrkans övriga byggnader, vilka han själv mottagit av församlingen. Klockarens uppgift var först och främst att öppna och stänga dörrarna till kyrkobyggnaden och tillhörande utrymmen. Vidare ålåg det honom att med klockringning (av vilken anledning han hos oss också fått namnet klockare) på vardagarna angiva bönestunderna och på helg- och söndagar tiderna för sammankomst, men också att angiva, när något lik skullejordfästas. För andra ändamål fmgo klockorna icke brukas, och det var vidnågot straff icke tillåtet för andra att utan klockarens medgivande ringa. Vid eldsvåda och fiendes anfall var det dock utan strafftillåtet. För det tredje ålåg det klockaren att åtfölja kyrkoherden eller prästen och medföra vad som behövdes vid sakramentsutdelningen, så ofta som antingen sjuka skulle besökas eller barn döpas. För det fjärde att hålla obehöriga borta från beröring av de heliga föremålen. Klockaren straffades med stora böter, omnågon lade handskarna, hatten, vapnen eller något annat på altaret, omnågon stack handen eller fingrarna i dopfunten, sedan barnet blivit tvådd med det heliga vattnet. Dessa voro klockarens skyldigheter enligt lag, vartill kommo andra efter 408 kyrkoherdens vilja och befallning rörande vården av begravningsplatsen och kyrkobyggnaden. För detta erhöll han på somliga hålF en halv spaimsäd, på andra^ en tredjedels spann (i vårt mått) ochdessutom, så ofta som offergåvor nedlades antingen allmänt eller av enskilda, vid en barnsängskvinnas kyrkotagning, något bröd och andra födoämnen, eller i stället en penning,'* vilket ännu i dag iakttages nästan överallt. Avlöning ^ Östgötalagen, Kyrkobalken kap. 4 och Yngre Västgötalagen, Kyrkobalken kap. 21 med kommentarer av Holmbäck &"Wessén, a. a., Ser. i (1933), (a), s. 23 och Ser. 5 (1946), s. 227228. * Östgötalagen, Kyrkobalken kap. 10; Upplandslagen, Kyrkobalken kap. 6. * Dalalagen, Kyrkobalken kap. 5, som bestämmer, att var bonde skall giva klockaren en trö säd. Omrymdmåttet trö, dess storlek och förekomst se ovan s. 106 not 3. Se även kommentaren hos Holmbäck &Wessén, Svenska landskapslagar. Ser. 2 (1936), s. 14. * I Östgötalagen, Kyrkobalken kap. 10 talas om »en lev till en svensk pennings värde»; Götaland räknades 16 penningar på en örtug mot 8 i Svealand. I Södermannalagen, KyTkobalken kap. 4 stadgas, att klockaren har rätt att få 4 penningar av var bonde.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=