303 lingen ansåg det lämpligt att välja honom. Kyrkoherden vore nämligen till för församlingens skull, icke församlingen för kyrkoherdens skull. Men om församlingen icke enats om någon viss person eller icke inom viss tid begärt någon, ägde biskopen att förse den med kyrkoherde ochtillsättavemhanville. Varesighansj älv tillsattekyrko- Krav herden eller bekräftade valet, krävdes följande av den, som önskade komma i fråga: i. att han ägde brev och bevis på sin prästvigning, Wixlobreff^; 2. att han ägde företräde genom någon lärdom, Skudin kunst hans^; 3. att han ägde viss ålder och sedligt allvar. Präst och ey Päpling.® Församlingarnas biträdande präster, som 406 man nuförtiden kallar sacellaner [kaplaner] beröras icke i våra gamla lagar, och före reformationen finner man knappast, att kyrkoherdarna på landet haft några biträden, särskilt som de i egenskap av ogifta icke mycket upptogos av husligaomsorger. Ej heller vorofordom församhngarna så stora och folkrika, att icke en präst vore tillräcklig för gudstjänstens skötande, då de icke betungades av någon utläggning av bibeltexterna. Vhd klockarevaP valde församlingen någon och föreslog honom Klockare för kyrkoherden; omdenne icke ville stadfästa valet (han hade nämligen också sin röst), kunde han tillsätta en annan, men på egen risk; han var nämligen skyldig att ansvara för denne, om genom hans vållande kyrkobyggnaden lidit någon skada antingen genom stöld eller brand; för den händelse klockaren icke kunde reparera skadan, var kyrkoherden skyldig att ersätta av egna medel. I annat fall däremot, omkyrkoherden och församlingen med enhälligt val samtyckt om någon, voro bägge skyldiga att ansvara för honom. Varje gång ^ Se ScHLYTERs Otdbok u. o. Vigsla bref, ’ordinationsbref’ och där angivna lagrum. * Upplandslagen, Kyrkobalken kap. 5: Biskupaer a skujja: kunnist hans. »Denne [d: biskopen] skall granska hans kunskaper.» Övers, av E. WessÉn, 1933. ® Östgötalagcn, Kyrkobalken kap. 4: biskupser a en af taka slikansumhan uill. praest ok egh pacpplingh. »biskopen har att taga en av dem[o: av de tre av församlingen föreslagna], den som han helst vill, en vigd präst och icke en prästkandidat.» Övers, av E. Wessén, 1933. Ordet päplinger, som enligt Schlyters Ordbok är ett diminutiv av papa, ’präst’, ’fader’ och betyder »en ung man som ämnar blifva 1. nyhgen har bhfvit prest», men även ’skolgosse’, förekommer i landskapslagarna endast på detta ställe och anföres i Söderwalls Ordbok, 2:1, s. 225 endast från två andra ställen i den fsv. litteraturen; Rietz’ Svenskt dialekt-lexikon, s. 518 känner ordet i betydelsen ’skolgosse’, ’småväxt karl’ från Skåne, Gotland och Hälsingland. Se f. ö. WessÉns kommentar till stället i Östgötalagen. * Enligt Upplandslagen, Kyrkobalken kap. 6 och övriga svealagar (utom Södermannalagen) avgjorde sockenmännen klockareval; se kommentaren hos Holmbäck & Wessén, Svenska landskapslagar. Ser. i (1933), (b), s. 37.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=