302 hållen* förbleve i kyrkans bruk och ägo, både till dess prydnad och underhåll. Härefter skall således talas omreligionens och kyrkans ledande män och deras rättsvårdande verksamhet och därvid först omklerkema i allmänhet, vilka som gå under detta namn och vilka privilegier de äga. De gamla lagarna göra visserligen skillnad mellan lekman och klerk, men vilka som böra kallas klerker och vilka privilegier de äga och vilka de äro, somböra åmjuta dem, däromfinnes icke någon tillräckligt tydlig tradition, för såvitt det icke räcker med att blott hava smakat på det, somhärefter kommer att sägas. Manär således ense om att under nanmet klerker förstås icke blott biskopar och kaniker, presbyterer och kyrkoherdar och alla de, som biträda dem vid gudstjänsten, utan även munkar och nunnor samt skolynglingar, vilka för icke så länge sedan på grund av den från andra avvikande formen på sina kläder kallades Diaconi, diecknar*, vilket nanm de ännu i dag behålla. Klerkernas skiljaktigheter och ohka underavdelningar äro okända för eller förbigångna av de gamla lagarna; en kyrka giva de endast två befattningshavare, kyrkoherden och klockaren, den förre som förrättare av gudstjänsten, den senare som kyrkobyggnadens vaktare, sombud omhelger och begravningar genomklockringning, somden förres biträde vid yttre förrättningar, somhöra till gudstjänsten. Församlingen haderätt att kallabådadera, menförr enhgt olikaregler. Alla lagar överensstämma emellertid däri, att det tilUiör församlingen att välja och föreslå kyrkoherden, men att bekräftelsen tillhör biskopen. Men han fick ej vägra bekräftelsen omalla önskade den. Någonhänsyn togs ej till personens meriter, omhan ej stöddes av att försam405 Klerkernas klasser Kyrkoherdes tillsättning och kallelse ^ För detta begrepp använder Stiernhöök den romerska rättens formel sarta tecta, t. ex. aedes sarta tecta, ’hus lagat och täckt’, dvs. ’välbehillet’, ’i gott stånd’. * Den av Stiernhöök åsyftade klädedräkten är tydligen den s.k. djäknekappan, somSvenska Akademiens Ordbok, Bd 7 (1925), Dsp. 1827 citerar frånen uppsats af J. E. RvDQViSTi Skandia 1836, s. 208 och vilken i Ordboken beskrives som»(förr) öfverplagg af tunnare tyg sombars av djäknarna ss. ett slags uniform.» Det var synbarligen delvis på grund av detta klädesplaggs likhet med en munkkåpa eller annan ecklesiastik, frånden civila avvikande klädnad, somenligt StiernHÖÖKs mening skolynglingarna räknades till »prästerskapet», visserligen av lägre grad, de s.k. diaconi (av gr. Siaxovo? ,lat. diaconus, ’qänare’), vilket ord på östnordiskt språkområde omdanats till »djäknar». —Denna djäknekappa (numera sedan länge helt försvunnen) erinrar om det vid de engelska universiteten ännu alltjämt brukliga akademiska plagget gown, vilket Stiernhöök naturligtvis iakttog under sin studietid i England c. 1628. Om den akademiska gown, dess bruk och historia se Encyclopardia Britannica. A NewSurvey of Universal Knowledge. Vol. 19 (c. 1956), s. 354 f. u.o. Robes: Academical Dress och där anförd vetenskaphg litteratur.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=