300 folkliga konungarna utan även över dem och läto kalla sig icke blott »nådig» utan även »hehg», tvärtemot vad vår Frälsare enhgt vår religions grundsats velat, att de skulle vara. Sådan var således den kristna rehgionens och kyrkans ställning i Europa, när den kort efter Karl den stores tidhade kommit till oss genomTyskland och England, genom de nämnda tillskotten kanske mera besväradän ärad. Det är emellertid sannolikt, att denna kult ochderma tillstälhiingav nyariter icke kommit genast med rehgionen, utan att de någon tid därefter införts och inrättats snarare genompraxis än genom skriftliga uppteckningar. I den mån således som våra kyrkhga lagar avvika från dessa, må vi i korthet beröra dem, emedan de stå i samband med de lagar, som stiftats till förmån för kyrkan. Tyvadangår gudamaktens dyrkan, vem utom GUD själv kan hava föreskrivit den för människorna, då sanningen själv hävdar, att den fåfängt dyrkas med människobud.^ Föreskrifterna om religionen och gudstjänsten, vilka skola leda till evigt liv, böra därför hämtas från Den heliga skrift. Då det emellertid dessutom fiimes mycket särskilt rörande det yttre, som—såsomjag sade —kan till religionens fördel ordnas och bestämmas och varom det till gudstjänstens utbredning tillkommer konungarna hka mycket som prästerna att draga försorg, ja, företrädesvis konungarna, skola vi därför med ledning av den gamla lagen^ i korthet behandla detta, särskilt sommånga av dessa föreskrifter iakttagas såsom nyttiga ämiu i dag, t. ex. i. om en församlings eller sockens inrättande, kyrkans byggande, invigning, skrud, inkomster, tjänare; 2. ombiskopar och klerker, deras ämbete, miderhåll, företräde och rang; 3. omkyrklig domstol och därtill hörande mål. Att grundlägga och uppföra en kyrkobyggnad eller att inrätta en församling eller socken, för att man skulle kunna samlas påen bestämd plats till gudstjänst, tillhörde fordom uteslutandebiskopens rättsligabefogenliet från år 1295 till reformationen; det synes dock förut hava räknats bland regalia eller de konungen förbehållna rättigheterna. Konungar skal Kiörckio byggia.^ Därför är det icke heller i Föreskrifter och lagar om Gudsdyrkan Lagar omdet yttre, som Qänar rcligionen och gudstjänsten 402 Församlingars inrättande och kyrkors grundläggande 1 Stiernhöök åberopar här Jesu citat i Matt. ev. 15:9 av profeten Jesaias’ ord 29; 13. »Fåfängt dyrka de mig, eftersomde läror de förkunna äro människobud.» 2 Denna uppgift har ca 250 år senare i utförligare form försökts av W. Sjögren, De fomsvenska kyrkobalkama (Tidsskrift for Retsvidenskab, Aarg. 17, 1904, s. 125-176); till denna mycket innehållsrika framställning må hir hänvisas. * Östgötalagen, Kyrkobalken (»Kristnu balkacr») kap. i. AUa handskrifter hava Konungzr lxta;rkirkiubyria (utomen yngre, den s.k. Rosenbladska handskriften, frånsenarehälftenav
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=