297 lar, hurusomdessa offer först införts i Sverige från Skytien av Odin, att denne tillsatte tolv offerföreståndare, kallade diar [Dios), kanske ett grekiskt ord med betydelsen gudomliga [divinos), emedan de behandlade gudomliga ting; de synas hava åtnjutit samma myndighet somfordomDryades [o: druiderna) hos gallerna (d: kelterna)^, emedan de även skipade rätt åt folket. Hos Johannes Magnus kallas de de hatt- och tiarabärande^, kanske av pileus (d: hatt) eller tiara, den huvudbetäckning som prästerna använde. Möjligen har denna uppgift och värdighet stannat kvar hos lagmännen eller nomarkerna, före kristendomen. När nämligen hedendomen började angripas av kristendomen, är det känt, att den gemena vidskepliga hopen på dessas inrådan gjorde så häftigt motstånd sommöjligt, utan att några andra präster omnämnas, vilka pläga vara sin religions ivrigaste förkämpar. Och alldenstund de årligen återkommande offren® gingo i tur mellan de tolv lagmännens ämbetsuppgifter, vilka voro liksomofferföreståndare i offergillct (Offergildc), är det sannolikt, att det icke fanns några andra offerföreståndare. Men vare sig dessa eller några andra förrättade offertjänsten, var själva gudstjänsten, om den jämföres med den, som kort därefter infördes med kristendomen, enkel och konstlös, såsom allt annat på den tiden, med undantag endast för kulten i Uppsala och några få andra samhällen. Det är bekant, att den försiggått i deras lundars hemska skugga, och om manfår döma av de rester av hedendomen, somi vår tid finnas kvar i yttersta Norden, kan man med säkerhet veta snarare, att de varit människor 397 ning: *Vdi den Part atf Asia, somligger Osten, med den Flod eller ElffTanais, var Hofuitstaden igammel tid, kaldet Aassgaard: Der ofuer var en Holding, med Nafn Oden. Hand var en merckelig Blotmand, det er, hand blottede oc ofFrede Folck oc Fas til AtFgudeme, oc var sammesteds en stor Blotstad (det er, en Otferstad, somHedenske Afguders Offer holtis paa,) ofuer huileket hand skickede tolffHedenske Prester affde äldste, somskulde raade for Offerit, oc donime iniellem Landsfolcket: De blefue kaldede Diar, (det er. Guder, eller Guddommelige Mend,) eller Drotnar, det er. Herrer, oc skulde alt Folcket skiftis til at tiene dennem.» ^ C. Julius Caesar, De bello Galheo, 1. VI. c. 13-14 lämnar viktiga uppgifter om druidrehgionen i Gallien på hans tid. Se f. ö. J. Th. Westrins och N. Söderbloms artikel Druider i Nordisk Familjebok. Ny uppl., Bd 6 (1907), sp. 898-900. * Johannes Magnus, a. a., i :a boken, kap. 13 har Pileatos et Pios, somav Schroderus i hans svenska översättning återges med Pilattar och Tijar, somhos Stiernhöök uppträda, med tryckfel, som pileati et fyan med tillägget /br/assis a pileo vel tiara. Stiernhöök har av tillägget att döma riktigt uppfattat Pios såsom tryckfel för tiaratos (skrivet med kontraktion), vilket ord också döljer sig under Schroderus’ Tijar. Med detta emendationsförslag blir översättningen den i texten angivna. * Stiernhööks framställning om offerfester och offergillen kompletteras av A. Botin, Beskrifning omswenska hemman och jordagods. Del i (1755), s. 9 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=