RB 2

294 och dygder, utan även åt laster och sjukdomar, vilken omständighet utsatte religionen med dess ceremonier för mångas åtlöje och förakt och ledde tidens tankar till ateismen. Ty ehuru icke blott filosoferna utan även de förnuftigare av staternas styresmän genomskådade och skrattade åt detta lappri, läto de dockden oupplysta hopen förfallai sin villfarelse, så att de höUo fabler för historia, falskt för sant; vare sig därför att hopen icke fattade mera abstrakta ting, då dessa ville låta mysterierna och konsters och vetenskapers hemliga frön ligga dolda under dyhka fablers höljen och blott uppenbara dem för skarpsinnigare huvuden, eller ock därför att de ansågo hurudan rehgion som helst räcka till för att hålla mämiiskorna till att sköta sina plikter. Vad styr nämligen mängden med bättre framgång än vidskepelsen? Därför tilläto de icke gärna, att denna rehgion kränktes. Sokrates tvingades i varje fall att tömma giftbägaren, emedan han föraktade den, Aristoteles och Protagoras straffades hksom alla, somhöllo gudarnas ursprung (^eoyovfa)^ för en dikt eller tolkade den symboliskt.® Av denna gudalära nöjde sig våra förfäder, somdock voro enklare, med tre huvudgudar, Tor, Odin och Freja, den senare av kvinnligt, de förra av manhgt kön; av dem visas ännu i dag några bilder eller statyer i Uppsala tempel®, råa och konstlösa och förvisso icke efter prakten hos detta tempel, som berättas hava fordom varit gyllene och omgivet av en gyllene kedja. Tor var den främste och störste av gudarna, och åt honom anförtrodde man högsta makten och ledningen. Han var vår Jupiter och rådde över bhxten; när han syntes änma slunga sin blixt motjättarna, med vilka han förde krig, gick man under pukors och trumpeters larm ävensom med kastande av spjut upp i höjden till hans hjälp, därmed bekännande pådet enda sätt, somstod dem till buds, sin lidelsefulla dyrkan av den högste av gudarna. Vid honomsvärja ännu i dag somliga av den, vid en urgammal vidskepelse fasthållandehopenenligt den från förfäderna ärvda dåliga seden till bekräftande av sanningen av en uppgift Thor Gudh, dvs. ’vid guden Tor eller Jupiter’, 392 Deras dyrkan även hos oss 393 ^ ©coyovia, lat Theogonia, ’gudarnas ursprung’, ’gudarnas genealogi’; namn på en dikt av Hesiodus med detta innehåll. 2 Lat. syfttbolizo och gr. oup.poXiJ^to, ’tolka symboliskt’ finnas varken i Forceluni’s eUer Liddell-Scott-Jones’ Lexica. * Om Gamla Uppsala, både högarna och templet, och allt vad därmed sammanhänger se monografien S. Lindqvist, Uppsala högar och Ottarshögen (1936) (Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien).

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=