289 sidigt meddela och mottaga varandras tankar, förstå de utan vidare, att människan för det mänskliga samhällets bestånd måste leva hederligt, icke kränka någon och giva envar sitt eller enligt naturens allmänna bud, icke göra sin nästa vad hon icke vill skall göras henned Detta är religionens och lagarnas upphov och grundval. Dessa från källan härledda borgerliga lagar ledas vidare, utvecklas och 386 lämpas efter varje folks tillstånd och simiesart. Det blev icke, somdet Grundval och bort, en enhetlig religion, emedan ej heller överallt fanns én sann uppgift Gudskunskap, då man på grund av människotankens villfarelse icke var ense om, vad Gud är eller huru många gudar det finnes eller vilken dyrkan de skulle ha eller, till sist, varuti den livets salighet eller lycka bestod, som de avsågo med sin dyrkan. Därför har efter människornas och ländernas olikhet alltid —utanför Guds kyrka — funnits olika religioner, som de antingen mottagit från andra eller hittat på åt sig själva. I allmänJiet kan denna olikhet återföras till en fdosofisk och en hednisk eller folklig. Man kallar nämligen också Religionernas gärna moralfilosofien för en religion, emedan ett gott leverne är dess lära och salighet förvärvas därigenomoch emedan den på somliga håll nuförtiden uppträder under det nanmet, där icke någon annan religion finnes, medan på andra håll även delningar i religion förr ansetts som filosofiska sekter. Den filosofiska religionen stöder sig på naturens principer och på Den filosoförnuftet, den hedniska på folkmeningen. Den förra förtjänar att fiska religiokallas religion, den senare vidskepelse. Den filosofiska religionen skådar och hävdar sanningen med naturens ljus, även omden icke med nådens Ijus^ har funnit hela sanningen och icke inträngt i Guds in- ‘ Citerat efter Corpus juris, D. i. i. lo. ® Dessa uttalanden av Stiernhöök klinga som en kort kommentar till Uppsala akademis (universitets) ännu använda inskription på sitt sigill: Gratiae Veritas Naturae. Denna sigillinskription härstammar (vilket har påpekats av C. Annerstedt, Upsala universitets historia, D. I, 1877, s. 123) från Joh.annes Bureus, enligt vad denne själv antecknat (se Samlaren, Ärg. 4,1883, s. 19): 1601 7 Dec. »lefvereredhe iagh Pauhno [o: Laurentius Paulinus Gothus, f. 1565 ; d. 1646, professor, tiU sist ärkebiskop; 1601 Uppsala universitets rektor] Academiens Signet, som iagh inventeredt hade och Förstehg W. [d: N., sedermera konung Carl IX] presenteret, och sedhan i Silf utgravidt. Derföre iagh fik 8 daler i a r betes lön». Johannes Bureus började några år senare (se Axel Nelson, Rät tshistoriska studier, Bd2, 1957, s. 56-69) sinepokgörande verksamhet som den förste utgivaren av fyra fomsvenskalagar. Hanhade sedan förgävesförsökt intressera mag. Olavus Laurelius att fortsätta denna utgivning (se häromAxel Nelson, a. st., s. 66-68). Denne blev i stället professor i Uppsala (och tiU sist biskop i Västerås), och det var under honom, som Stiernhöök (som då hette Johannes Olavi Dalecarlus) försvarade den (av preses författade) gradualavhandHng, som föregick hans magisterpromotion i Uppsala den 26 juli 1625 (om denna sej. E. Almquist, Rättshistoriska studier, Bd 2, 1957, s. 169). Dessa knappt skönjbara trådar liksom bilda ett band mellan Stiernhöök och Johannes Bureus. 19-804510 Stiernhöök olikhet nen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=