288 för de äldre och ordhåUigheten mot alla, upplösas folkens rättigReligionernas heter och de band, somförena människosläktet. Religionen somallt annat i vår värld har haft sina växlande öden; en har blivit upphävd, en aiman reformerad, och religionen tog sin början antingen med lagarna eller ock före lagarna, så snart somdet fanns ett begrepp omGud. Ty med lagar styras sällan de, somicke ledas av religionen och Gudsfruktan.^ För att människorna icke skola vara onda, måste de manas genomfruktan och vördnad för Gud och tvingas genomlagarna; det som kan erhållas av människor med deras vilja istället för att frampressas av demmot deras vilja, det åstadkommes av religionen, utan vilken lika litet somutanlagar ett hem, ett samhälle, ett mänskligt samfund kan bestå. Nullagens, säger Cicero^, tamfera, tamimmansveta et harbara est, qvce non Deum etiamsi ignorat qvalem, tamen habendum etcolendum 385 sciat; dock fmnas i vårt århundradedesomuppgiva, att de, när de kringseglat helajordkretsen, här ochvar på öar hava anträffat människor, hos vilka alls ingen kännedomomeller tanke på Gud eller hänsyn till det gudomliga kunnat iakttas. Men antingen hava dessa liksomoskäliga djur saknat förnuft, eller har förnuftet hos dessa människor till den grad gått förlorat, att de på samma sätt sommånga i våra dagar, som icke bekymra sig omnågot annat än födan och den similiga driften, såframt de icke av andra påminnas om Gud, med lika glömska och bekymmerslöshet icke bry sig om det, som i himmelen eller under jordenär, det förflutna och det stundande. Menomförnuftet har släppts fram tilll naturens underverk, efterforskar det gärna naturens skapare Gud, och då det även tänkt över sig självt, märker det, att det har honomatt tacka för sitt upphov. Därav följer, att det mänskliga förnuftet dels blir benäget att dyrka Gud, dels eftersträvar att förena sig med andra människor på grund av deras naturliga likhet. Och när de medelst den åt människan givna talförmågan kunna ömseurspnmg ^ J. E. Almquist (Rättshistoriska studier, Bd 2, 1957, s. 209) har med rätta framhållit, hurusom de här av Stiemhöök uttalade grundsatserna helt överensstämma med hans egen i hv och gärning städse ådagalagda, i rehgiös övertygelse rotade karaktär. * M. TulliusCicero, De divinatione i, 2 (M. Tullii Ciceronis Scripta quae manserunt omnia. Rec. C. F. W. Muller. P. IV: Vol. II, 1898, s. 144 f.): Gentemquidem nullam video neque tam humanam atque doctam neque tam immanem tamque barbaram, quae non significari futura et a quibusdam inteUigi praedicique posse censeat. »Jag känner icke något folk, som är vare sig så kulturellt och bildat eller så vilt och barbariskt, att det anser, att framtiden icke kan tydas och av vissa förstås och förutsägas.» Från detta CiCEROställe har, som synes, Stiernhöök endast hämtat den inledande satsen, medan den följande slutsasen (»att det, även om det är okunnigt om, hurudan Gud är, dock icke vet, att han bör hållas för och dyrkas [o: såsom Gud]»), är möjligen inspirerad av Cicero. De natura deorum II, i: 43; jfr De legibus i: 24.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=