286 lekför övrigt växlade. Omblott hänsyntoges därtill, att —såsomovan^ är sagt om mord och dråp —gärningen fått sin svårhetsgrad och tyngd i förhållande till av vem, mot vem, på vilken plats och tid, på vilket sätt och med vilket redskap osv. den begåtts, var samma gärning långtifrån den samma, alldenstund det antingenvar en annan, som begick den eller mot en annan eller på en annan tid eller plats eller på ett annat sätt och med ett annat redskap. Detta iakttages ännu i denna dag, när helst ett arbiträrt straff ådömes av den högsta instansen [o; konungen^], ty de lägre äro bundna av lagen. Vidare bör även anmärkas, att hugg och slag preskriberades efter fjorton dagar^, såframt icke under tiden talan omgottgörelse anställdes och besiktning krävdes. Till sist bör anmärkas, att mot Landslagen även det bruket förekommit, att vare sig en eller flera tillfogat såren, allavoreskyldiga, men blott till ett sår var, dvs. att det var personerna, icke sårensomräknades och att böterna ådömdes i förhållande till antalet personer, ickei förhållande till antalet sår. ^ Sc ovan s. 256. * Omkonungens obundenhet av lagens ord se ovan s. 73 f. * Kristoffers Landslag, Balken om såramil med vilja kap. 12; sc även Västmannalagen. Manhelgdsbalkcn kap. 21 med Holmbäck &Wesséns kommentar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=