285 nandc, utan en offentligt inför domstol gjord bekännelse, förbunden med autoplagia} och med en skymilig ceremoni bestående i baklängesgång från platsen för domstolen^, och därmed injagades en blygselkänsla, som han icke haft, då han hade bort, och därför^ nu tvingades ha, då han icke ville det. Ty med den dumdristiga tungan tuktad av den stränga hand, somslog honompå munnen, utkrävde denskyldige 381 av sig själv en bot, som var mera skamlig genom sin ovanlighet än outhärdlig genom sin smärta; stora och ädla andar anse intet i detta hvet kmina drabba dem bittrare än detta. Det famis dock liksomäven nuförtiden rum för ånger. Det var nämligen tillåtet att utan någon skam återkalla ett skymford, som sagts i plötslig hetta och siimesrörelse, och att utan fruktan för straffrätta sina ordalag, såframt det icke var en känd sak, att de hade fällts antingen på en allmän plats eller i avsikt att förtala. För realinjurier, sombestå i en gärning eller en verksamhet, vari- Straffet för genomnågon skadas eller vanhedras, var straffet mindre och medförde ärekränkning ej vanfrejd. Man värderade ett gott rykte högre än kroppen och an- ^ handling såg det böra skyddas genom samma straff somsjälva livet. Ty enligt våra förfäders lagar hade livet ochäransamma värde. Straffet låg dock i detta fall] ej i livets förlust utan bestod i penningböter. Det var canske riktigare än som de spanska goterna gjorde^, vilka lämnade den förvunne ärekränkaren till målsägarens gottfimiande, för att denne skulle bestämma omhonomefter behag. Devoro dock därutinnanberömvärda, att de ej tilläto angivelse mot någon annat än skriftligen eller med detaljerad uppgift av tre vittnen, som intygade, att målsägaren ärnade fullfölja målet; detta sagt i förbigående. För att återvända till ärekränkning i handling finnas därom i Landslagen och den gamla rätten hela böcker eller balkar, vilkas innehåll® går ut på, 382 att efter ärekränkningens beskaffenhet och storlek större eller mindre peimingböter bestämmas. Sådana bibehöllos alltid, ävenomderas stor- ^ Det av Stiernhöök använda ordet autoplagia är en latiniserad nybildning av gr. auxdt; ’själv’ och TtXYjVT), dor. TcXay*. ’slag (varmed etymologema sammanställa det sv. plåga) och avser att betyda ’självplågeri’, dvs. ’att slå sig själv (på munnen)’. ^ Ombaklängesgång från domstolen såsom straff vid ärekränkning se Kristoffers Landslag, Additament C:i (utg. av Schlyter, S. S. G. L., Bd 12, 1869, s. 403). ® Genomtryckfel har i den latinska texten det andra debuisset förvanskats till deb uisse. * Det åsyftade stället i Leges Wisigothorum har icke återfunnits med hjälp av Lindenbrogs Index till hans edition (1613). ‘ Kristoffers Landslag, Balken omsåramål med vilja och de äldre lagarnas Manhclgdsbalkar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=