SJUNDE KAPITLET Om ärekränkning 379 INNEHÅLL Straff för ärekränkning. Tvekamp. Retorsion.^ Böter. Aterkallelse. Skymflig form för återkallelse. Aterkallelse utan skymf. I^ör ärekränkning i ord fanns i gamla tider hos ett krigiskt släkte intet annat straff än tvekamp, omblott de tvistande voro lika till ställning, levnadsförhållanden, ålder, kön, och någon större ärekränkning eller något skymfligare ord kunde icke sägas till en man än att denne icke ägde ett manligt hjärta i bröstet. Såsomförut är sagt^, måste dennekämpaför sinära och för att försvara sitt rykte; och denna sed har ännu i dag bevarats hos vissa folk, som gärna tillskriva våra förfäder dess ursprung. militum et obseruantia nobilium, säger en spansk rättslärd®, receptum est, ut non censeatur honori suo satisfacere, qvi verbali injuries verbis saltern respondeat, non artnis etfacto tanqvarn hoc in tnaxitna causa, qvee ad honoretn dignitaternq. pertineat. I vår gamla rätt var fordom icke någon annan vedergällning tillåten eller anförd. Under senare århundraden har penningbot* medgivits för smädelse eller, om deima icke räckte till, palinodia^ eller återkallelse, dvs. erkännande av att man ljugit, och det icke ett enkelt eller enskilt erkän380 Tvekamp straffet för verbalinjurier Aterkallelse ^ Det av Stiernhöök använda latinska ordet retorsio finnes varken hos Forcbllini, Totius Latinitatis Lexicon eller i Du Cange’s Glossarium media: et infimae Latinitatis. (Part. perf. pass. av retorqueo, ’vrida tillbaka’ heter f.ö. retortum, ej retorsum.) Det är ett, av förslagsvis franska renässancejurister, nybildat ord med betydelsen ’genmäle med samma argument’ (i ord eller anförda lagrum), som all^ämt i formen retorsion förekommer i det franska (jurist)språket. * Se ovan s. 52. * Stiernhöök nämner tyvärr icke den citerade författarens namn; de anförda orden betyda: »Det är tradition i seder och bruk bland riddersmän och adel, att den icke anses sörja för sin ära, sompå en ärekränkning i ord på sin höjd svarar med ord, icke med vapen och handling, och detta dock i den allra viktigaste sak, som angår hans heder och ära.» * Se Magnus Erikssons Stadslag, Rådstugubalken kap. 31. ® palinodia, romarnas latiniserade formav det gr. TtaXivojSla (somäven i latinska texter tidigast förekommit i grekisk dräkt, men till sist, Macrobius, 4:e årh. e. Kr., även skrevs som ett latinskt ord), med betydelsen sen ’återkallelsesång’, ’återkallelse’.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=