xxn Rikes i sanning Store Kansler, med sin myndighet hade drivit på. Med den omsorg, somhan ägnar Staten, även den vetenskapliga, har han icke velat, att något av det, sompå något sätt bidroge till kännedomen omvåra fornminnen och det gamla samhället, skulle förbhva i det fördolda. Omläsaren därför här finner något, somantingen på grund av sin ålder bereder nytta och nöje eUer på grund av mina åsikter väcker ogillande och stöter, råder det förhållandet, att jag i det ena fallet kan lyckönska mig och hoppas på läsarens ynnest, i det andra däremot kan hoppas på förlåtelse. För detta har jag nämhgen Honom^ att tacka, under vars beskyddjag hoppas äga frihet både att hysa de åsikter, somjag vill, och att uttala, vadjag anser, dock utan förutfattad mening omnågot vare sig stånd eller enskild person, vilka icke i något avseende kunna draga nytta eUer skada av min uttalade mening. Utan tvivel skola de finnas, som klandra det sagda såsom fåfänghgt och värdelöst, kanske även, gärna för mig, såsomtomt prat. För mig är det nog, omnågra fmnas, somskola anse sig hava någon nytta av en fyUigare kännedomav den nutida rätten, somoftast stöder sig på den gamla. Ty att detta är skrivet för att vinna dessas bifall, ochdet gäller endast landsmän, är utanvidareuppenbart, kanskeskulle det dock hava varit en vanheder för oss att vara främlingar i vårt eget fädernesland, medan vi äro nog och övernog nyfikna på andra folks lagar och plägseder. ^ Såsom riktigt framhålles av J. E. Almquist, Johan Stiemhöök, vår förste rättshisoriker (Rättshistoriska studier, Bd 2, 1957), s. 205, åsyftar Stiernhöök med Honom Rikskanslern greve M. G. De la Gardie.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=