278 någon skulle alldeles strafFlöst kunna falskeligen beskyllas för stöld utan åtminstone erhålla något för det obehag, somhan måste uthärda vid öppnandet och besiktningen. Efterforskning begärdes och medgavs endast i låsta hus ochpå sådant sätt, att det tilläts endast män med lös gördeh och nästan nakna att inträda och det först, sedan man iakttagit, att det icke annorstädes fanns något galler eller någon glugg, varigenomden stulna saken skulle hava kunnat inkastas. De på sådant sätt konstaterade stölderna bestraffade man —på samma sätt somhos romarna de vid husrannsakan under noggrann kontroll^ uppdagade —, som omde vore uppenbara, allt efter tjuvgodsets värde antingen med hängning eller öronens stympning eller hudflängning. För en icke uppenbar stöld, dvs. en sådan, somvisserligen förnekades, men somi nämndens domförklarades hava ägt rum, var straffet icke livsstraff, utan dels återlämnande av det stulna, dels lika höga böter somman krävde vid enkelt dråp. Götalagarna särskilja tre sorter av tjuvar: Een radir, annan stiäl, tridie taker -wider^, dvs. en, som råder, en annan, som stjäl, en tredje, somtager emot och döljer, alla ochenvar underkastade likastraff, alla hade emellertid en och samma möjlighet att värja och försvara Stölds efterforskning i annans hus medgiven Icke uppenbar stöld 3 374 Sorter av ^uvar ^ Ominnebördenav klädselföreskriftemase utredningen hos HolmbäCK&Wessén, Svenska landskapslagar. Ser. 5 (1946), s. 172 not 34 och särskilt Wennström, anf. arb., s. 159-164. ® I den latinska texten står: per lancemliciumque. Redan genomsin allittererande formanger sig detta uttryck tillhöra det gamla rättsspriket, där det emellertid är mycket sällsynt. Det användes vid husrannsakan angående tjuvnad. Lanx betyder ’vågskål’ och licium ’varptråd’, ’ränning’;per lancem Uciumque concipere torde kurma anses betyda ’genom noggrann husrannsakan uppdaga en stöld’. G. Forcellini, Totius Latinitatis Lexicon... cura et studio ... ViNC. De-Vit, t. 3 (1865), s. 691 s.v. lanx har med citat av alla textställen ägnat uttrycket en längre utredning; dock torde lexikografiens senaste uttalande alltjämt gälla, F. Gaffiot, Dietionnaire latin-franfais (1934), s. 910 s.v. licium: »question tres obscure». * Kristoffers Landslag, TJuvabalken kap. 5: geldc aather bondanom thet han staal, och a XL marker til treskiptis. * Östgötalagen, Vådamålsbalken kap. 32: § 5: pri asru piuua: en rapaer ok annar stial ok pripi taker uip. pömmaallumfiri enapiuftsakgiua. »Tre äro tjuvarna: en råder,och en aiman sqäl, och den tredje tager emot. Dem alla kan man för en och samma stöld åtala.» övers, av E. Wessén, 1933. Äldre Västgötalagen, Tjuvabalken kap. 4: Sva a:r i laghum talt at prir aeru piuuaer. En aer. paen xr stial ok takar. Annar rapxr i hxnpar pivfi. pripi takar uipr. pxr xruallir ena lund sakir. »Så är sagt i lagen, att tre äro tjuvar.Enär den somstjäl och tager. En annan råder det tjuven i händer. Den tredje tager emot. De äro alla på samma sätt skyldiga.» Yngre Västgötalagen, Tjuvabalken kap. 29: Swa xr i laghumtalt atpryxrupiufuer. xn xrpen stixl. annar pen xr raper i henderpiufui. pripi pen xr vip taker, peer xruallir enxlund sakir. »Så är sagt i lagen, att tre äro tjuvar. En är den somsqäl. En annan den sområder det ljuven i händer. Den tredje den somtager emot. De äro alla på samma sätt skyldiga.» Övers, av E. Wessén, 1946. —Med denna tredelning av de för en begången stöld ansvariga torde lämpligen kunnajämföras tredelningen av de för ett begånget dråp ansvariga.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=