277 också fordom, att dödsstraffs skulle finnas mot dem, somrubbade 372 råmärken, att det således skulle vara ett särskilt slag av stöld, om man genomförvirringavgränsdragningenåsyftade förskingring ochbesittning av annans egendom, och att det likaledes skulle vara ett slag av stöld, när genom en understucken barnsbörd en annans arvbortsnappades; under konung ErikavPommernfälldes därför en dödsdommot en äktahustru, sompå sådant sätt söktebedraga sinmakeAxel Broderssons^ arvingar. Stölder äro av olika svårighetsgrad, icke blott med hänsyn till de begångna handlingarnas omfång och talrikhet utan även, såsom dråp och våld, med hänsyn till plats och tid. Enligt den romerska rätten® begås ett helgerån medelst antastning av ett heligt ting, på vilken plats somhelst, invigd eller världslig. Enligt vår lag^ räknades det för helgerån, om någon i avsikt att stjäla antastade ett Olikhet med vare sig heligt eller världsligt ting på en hehg plats; på grund därav hänsyn till platsen har det länge varit brukligt, att myndlingars tilLhörigheter anförtroddes åt kyrkornas förvar, för att de genomplatsens fridlysthet skulle vara mera skyddade gentemot tjuvar. Även tiden försvårade stölden. Med hänsyn till tiden så att omnågon beginge en stöld vid den timme, då gudstjänst hölles, skulle han straffas strängare®, vilket emellertid i senare tid icke iakttagits.® Liksomromarna särskiljde även de våra stöld i uppenbar och icke uppenbar. Uppenbar kallade man den stöld, som antingen upptäcktes Itc’ 373 auTocpcoptp [o: på bar gärning], som mansäger, eller söktes ochpåträffa- Uppenbara des i tj uvens hus eller kistor. Det var nämligen tillåtet’ att med stöd av indicier och sannolikhetsskäl beträda det misstänkta huset och stölder söka var helst man önskade, men under förutsättning av att säkerhet ställdes till husets ägare; grimden härtill synes hava varit den, att icke ^ Se härom R. Hemmer, Dödsstraffet för rubbande av råmärken enligt äldre svensk rätt (Festskrift för Anti Tulenheimo, 1939, s. 156-168) och där anförd litteratur. ® Den åsyftade familjen synes icke vara identifierad. ® I Corp. iur. civ. Ed. ster. 14®-. Vol. i. Digesta rec. Th. Mommsen & P. Krueger (1922), Dig. 48. 13, I ff. och II ff. behandlas Lex lulia peculatus, ’försnillning av offentliga medel och tillgångar’ och straffen härför; ii: Sacrilegi capite puniuntur. Sunt autemsacrilegi, qui publica sacra compilaverunt. ’Helgerånare straffas till livet. Helgerånare äro emellertid de, som hava plundrat statens heliga kultföremål.’ * Upplandslagen, Manhelgdsbalken kap. 50 och Kyrkobalken kap. 18. Om kyrkostöld se Wennström, anf. arb., s. 74 f. ® Om helgdagsbrott se Upplandslagen, Kyrkobalken kap. 17 med Wesséns kommentar. * Ännu i 1864 års Strafflag kap. 7 ansågs det som en försvårande omständighet, ombrott begås å sabbatstid. ’’ Upplandslagen, Manhelgdsbalken kap. 47.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=