274 som med rövare likställde den, som ville dölja en stöld och i hemlighet utan domare godtaga en förhkning. Ja, enligt Västmannalagen^ tynges den, somblivit utsatt för en förlust genomstöld, 369 dessutom även till den grad av förpliktelsen att uppspåra tjuven, att han, för den händelse att han icke inom ett år och tre ting funnit honom, är skyldig att tillsammans med tolv edgärdsmän svära, att han vimilagt sig därom, men icke kunnat finna honom. På grund av detta brotts förhatlighet och en viss otålighet vid dröjsmål, påskyndades rannsakningen, domen och verkställigheten, till råga på allt detta. För tjuvar fanns nämligen ingen ursäkt, intet uppskov, ej ens vid ett icke uppenbart brott, icke heller fick domaren uppskjuta en tjuvs mål utöver första tinget.^ Ja, enligt en lag^ var det även tillåtet att före den ordinarie tingsdagen genomkonimgens eller häradets länsman utlysa tingssammankomst, föra fram tjuven, överbevisa honom genom vittnen och hänga honom, oaktat likväl att först på det närmaste därefter följande tinget, när avrättningen redan ägt rum, eden med de tolv edgärdsmännen skulle avläggas, att den hängde varit den verklige tjuven. Orsaken härtill var den, som vi ovan^ hava sagt, att de kanoniska bevisen, som i varje mål krävdes, icke kunde avläggas annat än å ordinarie tingsdag och -plats. Härav är det uppenbart, att dessa bevis användes till ytterlighet i vissa mål, därför att seden så fordrade, i detta fall förvisso en löjlig och överflödig sed, då det ju gällde ett liv, som icke mer kunde återställas. Enligt den danska® lagen tilläts 370 att utan domares föregående dom hänga och avliva den étt’ ocoTocpcopco [o: på bar gärning] gripne tjuven. Av allt detta framgår uppenbart, hur avskyvärda och förhatliga Lindenbrog, s. 419: »De compositione a latrone accepta»): Si autem praesumpserit hoc facere, et cajlaverit iudici suo, tunc latronis culpas subiacebit.» »Omförlikning med en stråtrövare. Om han (d; den bestulne) dristat sig att ingå sådan och hemlighållit den för sin domare, då skall han falla under stråtrövarens brott.»). * Västmannalagen, Manhelgdsbalken kap. 30. * Upplandslagen, Manhelgdsbalken kap. 41. * Västmannalagen, Manhelgdsbalken kap. 26: § 3 ; se kommentar av Hol.mb.Xck & Wessén, Svenska landskapslagar. Ser. 2 (msöy, s. 101 not 162. * Se ovan s. 75. —Kanonisk bevisning är, somofta framhålHts, bevisning mededgärdsmän. * Den Jyske Lov. Text ... ved P. Skautrup (1941), II. 87 (s. 100): Fforthy ath hans giasrning haux hannum fordomd. oc lather hannum hengas for rxtxns sagh. oc konings wold. oc ey for hxuxnd. n bondsen ma ey tho hengx syn thiuf. Fforthy at han gor thxt for hxfnd. »Ty hans [0: tjuvens] gärning har dömt honom. Och [konungens ombudsman] låter hänga honom för rättvisans skull och för konungens makts skull och eJ för hämnds skull. Men bonden får icke hänga sin tjuv. Ty han gör det av hämnd.»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=