271 maren med hela familjen begiver sig från sina gårdar till skog och skogsmarker för höslåtter under nästan en hel månad, stänga de knappt sina dörrar och sätta sällan bom för porten och äro alltid lugna, vad deras landsmän angår. O, gyllene tid! Redan länge har emellertid krämarandan^ visat sitt misshag med den, i det att människorna av sina grannar sporras till lystnad att äga och till iver att öka [o: vad de redan äga], och tidsförhållandenas nödtvång skärper dessutom uppfinningsförmågan, somriktas mot gott eller ont, vart som helst dit vinstbegärets fördärvliga inflytande än leder dem. De synas således under forntiden icke hava ägt några lagar mot tjuvar, alldenstmid det antingen icke fanns några, somstulo, eller varje landskap tuktade dem vart och ett efter sitt gottfmnande; detta är anledningen till, att det i ovan nämnda landskap i dag ickeoffentligen finnas vare sig galge eller några tecken till förhandenvaron av detta stora brott. Senecas^ samtal med Nero var visserhgen efter retorisk sed avfattadi avsikt att övertyga, men synes dock äveninnehålla myc- Senecas åsikt ken sanning. Han säger: Videbis ea saepé committi qvae saepe vindicantur. Pater tuus plures intra qvitiqvenniutn culeo insuit qvam omnibus seculis insutos accepitntis, nuilto minus audebant liberi ultimum nefas admittere, qvam diu sitte lege critneti fuit. Parricidcc aim lege coeperuut, et illisfacinus poetta monstravit, pessimo loco pietas fuit postqvamscepius culeos vidimus, 366 qvam cruces. In qva civitate rard homines puniuntur, iti ea consensus fit itmocenticv et indulgettir veluti publico bono, putet se innocentem esse civitas, eri t. Om vi vilja rådfråga erfarenlieten, har förvisso brottslighetcn® sällan upphört eller avtagit genomstraffets stränghet, huru mycket man än allmänt håller före, att då brotten tilltaga, måste straffen skärpas. Våra förfäder torde i denna del hava något miss- ^ De i översättningen begagnade abstrakta orden »gyllene tid» och »krämaranda» avse att återge de av Stiernhöök bildligt använda uttrycken Saturmis och Mereurius. * L. Annaeus Seneca (filius), De dementia, I. 23. »Du skall finna, att de brott ofta begås, som ofta straffas. Din (= Neros) fader sydde in i säckar under fem år flera än somtraditionen förmäler hava insytts under alla föregående århundraden. Ännu mycket mindre vågade barn begå det största av alla brott sä länge som det icke fanns någon lag omdetta brott. Fadermördarna började med lagen. Straffet påvisade detta brott för dem. Föräldravördnaden kompå sista plats, sedan vi oftare börjat få se säckar än kors. [Kors (cruces) betecknar de galgar, vari brottslingarna hängdes.] I det samhälle där människorna sällan straffas, där uppkommer endräkt om att leva obrottsligt, och man liksom sörjer för det allmännas väl. Må samhället tro sig vara oskyldigt, och det skall bliva det.» * Stiernhöök brukar uttrycket /re^i’en/id delicti; det nu ofta förekommande ordet brotts- ^rekvens finnes icke upptaget i Svenska Akademiens Ordbok (liksom ej heller i Östergrens Nusvenska ordbok), varesig under ordet brott eller frekvens.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=