209 saninians med en torva och mull utkastades^; det skulle man kanske säga vara att sila mygg och svälja kameler.^ DråpsstrafF, också det strängaste sådant och överhuvudtaget lagens hårdaste, pålägges stundom av den gamla rätten, även när det icke finnes någon corpus delicti eller ingen anträffas dräpt, om åtminstone våda {culpa) eller snarare utebliven hjälp åberopas, vilken vårdslöshet, den må vara hur slapp som helst, dock icke bör i brottmål jämställas med uppsåt {dolus). Den, somicke vårdade en sjuk, då ingen annan person, somskulle kunna vårdahonom, var 363 närvarande, ansåg man begå ett dråp. Det hände nämligen en gång på ett krigståg till sjöss, att skeppskamratema—då vinden blevgynnsam — i hamnen kvarlämnade en insjuknad kamrat, vare sig av leda vid att vårda honomlängre eller därför att de trott honom redan vara död (bägge möjligheterna äro i lagen^ angivna), och hade begravt honomsomdöd; andra hade sedan kommit in i hamnenochhört skrik från den begravne och bringat honom hjälp. Sedan han återvänt till livet, anförde han klagomål mot dem, som övergivit honom, och anklagade dem för dråp. Han gav anledning till en lag, att mot sådana pliktförgätne skulle det vanliga dråpsstraffet fyrdubblas; samtidigt bestämdes, huru länge man i sådant fall skulle vänta, för att någon skulle kunna ostraffat begravas såsom död. På grund av en sällsamtilldragelse sökte våra trohjärtade förfäder genomlagstiftning icke så mycket råda bot på det, somkundehända ofta, sommot det, somhände sällan ochliksomgenomett underverk. Dettastraffkallades torvstraffet, Torfwegiäld'*, somskulle erläggaspågrundav dengräs- Torfwegiäld torva, varmed man förhastat täckt en levande människa. ^ Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken kap. 21 * Detta till ordspråk i aUa språk övergångna talesätt härstammar från Jesu ord i Matt. ev. 23:24: Duces caeci excolantes culicem, camelum autemglutientes\ (Versio vulgata.), ’I blinde ledare, somsilen bort myggan och sväljen kamelen’. Omdessa ords innebörd se Handbuch zumNeuen Testament hrsg. von H. Litzmann, Bd 2 (1919), s. 315 samt övriga bibelkommentarer. Som svenskt ordspråk uppträder uttrycket redan i Swenske ordspråk, eller ordsaghor (1636) [tidigare uppl. 1604 och 1621]. * Upplandslagen, Manhelgdsbalken kap. 12 och Södermannalagen, Manhelgdsbalken kap. 30. Såväl SxiBRNHÖÖK somSchlyter äro av den meningen, att den i de bägge lagarna skildrade situationen (Södermannalagen dock i sammandrag) återgav en verklig tilldragelse. Häremot anföra HolmbäCK & Wessén, Svenska landskapslagar. Ser. i (1933), (b) s. 124: »Att UL här skulle skildra ’en inträffad verklig händelse’, såsom Schlyter menar, finnes knappast skäl att tro. Det är ett tänkt faU, lika väl som många andra av lagens rättsfall, somfått en episk form»; se även a. a.. Ser. 3 (1940), s. 206 f. Här må tilläggas, att den, som redigerat Södermarmalagen, själv angivit, att det omskrivna rättsfallet är en dikt med sina slutord: »Detta kallas Torvebot. Den har varit omtalad, men aldrig gäldad.» (Kursiveringen ttu gjord.) * Torvo gasld, ’Torvebot’, är ett blott i Södermannalagen, Manhelgdsbalken kap. 30 förekommande ord.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=