266 dvs. den lag som utlänningarna hava stiftat för oss, den samma må vi stifta för dem. Men även mellan landets invånare faims det en skillnad. Mindre kostade nämligen dråpet på en frigiven, som friköpts ur träldomen för pengar^, likaså dråpet på den, som utan fast bostad irrade och strövade omkring^, på svenska kallad Häradzpiäcker.®De vanliga penningböterna för dråpet skulle visserligen betalas, men dråparen var icke underkastad vare sig biltoghet eller konfiskation. Om mord på trälar och deras värde beroende på deras användning, uppgift och nytta är ovan"* talat. Alla dessa hade dock något värde, tiggare^ och gycklare mycket litet, dansare och lekare nästan intet. Den som dödar en kringstrykande tiggare straffas blott med tre marks böter®, den som dödar en dansare eller en lekare fick betala med en kviga’, men under den förutsättningen, att den dräptes arvinge förmådde hålla kvigan kvar, som man ansåg skola bli mycket svårt för honom, om han icke var mycket stark. Man låter nämligen ställa en treårs-, kraftig kviga på en hög kulle och därefter lämna nya handskar och nya skor åt målsäganden, bäggedera väl smorda och glatta; iklädd dessa skulle han hålla kreaturet, som då först skulle tillfalla honom som gottgörelse för dråpet eller snarare sombelöning för hans styrka, för så vitt hon, pådriven av trepiskrapp, icke gled ur hans händer, som grepo hårt omhennes svans.® På samma Dråp på frigivna och tjänare På landstrykare, tiggare och gycklare 360 ^ I den latinska texten står cere et pecunia, somhär har översatts med pengar-, möjligen torde detta uttryck kunna återges med kontanta pengar, som enligt Svenska Akademiens Ordbok, Bd 14 (1937) K sp. 2238 finnes belagt från år 1636. * Denlatinska textenlyder: qui instabUis et vagabundus inter viros sacros et propinquos oberraret. I Stiernhööks tryckfelslista korrigeras viros till vicos, utan att därigenomde övriga spärrade orden bli begripligare. Kanske föreligga orättade tryckfel även i de bägge adjektiven? * Om dialektordet pjäcker, häradspjäcker m.m. se Rietz, Svenskt dialekt-lexikon (1807), s. 504: ’häradstiggare’. * Se ovan s. 155. ® Östgötalagen, Dråpsbalken kap. 18. Det i lagen brukade uttrycket är lurkasr (landsf acghi),’(landstrykande) tiggare’. Stiernhöök begagnar på grund av ljudlikheten såsom översättning lat. Itirco, vars etymologi är okänd, men som på grund av dess användning måste ha betytt ungefär ’frossare’, ’vällusting’. Angående ordet Inrker's dialektala förekomst och betydelse se Rietz, a. a., s. 416. * Östgötalagen, Dråpsbalken kap. 18. ’’ Samma lag och lagrum. ® Denna Östgötalagens framställning av hur arvingen till en lekare (lekare), som blivit dräpt, skall kunna behålla en kviga, som bjudits arvingen såsom enda dråpsbot, har en nära beröring med Lekarerätten i Äldre Västgötalagen (utg. av Schlyter, 1827, s. 67; övers, av E. Wessén, 1946, s. 197). I den västgötska Lekarerätten skulle lekaren själv, som ej blivit dräpt utan blott sårad —hade han blivit dräpt, skulle det enligt lagens ord »vara ogUlt» —hålla en kviga, somblivit honomerbjuden somenda bot för såret. Då denna episod i det svenska medel-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=