264 alltför ofta, tillåter man, men påbjuder icke, att de till sist stenas. Däremot straffa svealagarna överallt och i varje fall männen med döden, men även kviimor. Men de straffas varken med stegel och hjul eller med hängning, somblodsförvantsmördare eller tjuvar, ej heller med bränning levande, somi vissa fall den senaste lagen bestämmer, utan med nedgrävning och en stenhög kastad däröver, som omman sörjde bättre för kvinnokönets blygsel och vördnad, omdemedsitt vanärande brott avlägsnades ur människors åsyn och övertäcktes. Ey må Kona stegla eller hängia a green.^ Madrin a Stegel och Koni undi griut^, dvs. Efi kuituia inå inan enligt lag icke [stegla och) lägga på hjul eller hänga vid en trädgren. En man skall man [stegla och) lägga på hjul, en kvinna nedgräva under sand. På detta sätt utkrävdes också straffet på Ingemar I:s®, Sveriges konungs, maka; detta var även burgmidernas^ gamla lag, både svea- och götalagarna sätta dock kvinnornas liv under målsägarnas maktbefogenhet och gottfmnande, annorlunda mot i våra dagar. Götalagarna synas hava tagit hänsyn till kvinnornas svaghet. Svealagarna hava ej heller gynnat grymhet, men de nya lagarna synas hava gjort kvinnans ställning sämre. Samma hänsyn som till kvinnorna synes även hava tagits till deövermaga®, menicke till de sinnessjuka.® Ty ett dråp begånget av en sinnessjuk hålles för viljadråp vadangår bötesstraffet och dess indrivande från fäderne- och mödernefränder, för den händelse dessa icke offentligen meddelat hans sjukdom, för att man skulle kunna taga sig till vara för honom; men eljest, omde meddelat detta, anses dråpet vara vådadråp. Obilligt nog tillåter Norska lagen’ böternas inkrävande ur den sinnessjukes egendom, även då han efter återvunnen hälsa drivits i landsflykt, som om han då först handladeavsiktligt ochvorenödsakadatt samtycka till vad ^ Upplandslagen, Manhelgdsbalken kap. 49. " Upplandslagen, Manhelgdsbalken kap. 13. ® Omkonung Ingemar I seJohannes AIagnus, Historia de omnibus GothorumSveonumque regibus (1544), s. 257 f. Dennes maka, som låtit mörda konungen, blev nedgrävd levande. * Här torde åsyftas Lex Burgundionum c. 34:1 (ed. Lindenbrog, s. 281), somstadgade, att kvinna, somförskjutit sin laglige make, må dränkas i ett träsk. ® Oni de övermagas ställning se s. 128. * Omdråp begångna av sinnessjuka hava svealagarna ingående bestämmelser; se t.ex. Upplandslagen, Manhelgdsbalken kap. 2. ’ Magnus Håkonssöns Landslov, Mandhelgebolk kap. 9 (Norges gamle Love, Bd 2, 1848, s. 54 f.): Nu uerdr madr sua odr at hann bryzt or bondum oc uerdr manz bane. {jaskalbcEtaaffehansfullumbotumeftiler. EnefeigiertilocuerdrhannheillJja fare hann orlendis Jjar til er hann hefir beett fullum botumfirir sik. »Om någon är så vansinnig, att han brutit sig lös ur sina bojor och blir någons bane, då skaU han böta fulla böter av sin egendom, omsådan finnes. Men omsådan icke finnes och han bhr frisk, då må han resa utomlands, till dess att han har bötat fulla böter för sig.» 357 Övermaga, sinnessjuka
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=