203 jarl eller greve, biskop, lagman. Dessas anseende föranledde, att man högre värderade deras tjänare än andras, vilket tjänade som för den vördnad, som de själva åtnjöto. Med imdantag för dessa och för att demia vördnad skulle kunna ägnas flera var det nödvändigt att låta uppskatttiingen göras med utgångspunkt endast från ättens glans och antalet ryttare eller följeslagare, om nämligen han [o: den ifrågavarande stormannen] imiehade en plats av särskild värdighet och hade stallare och stekare och i sin tjänst hade fyrtio man, somhan underhöll. Thet Herreman som hafwer Stallare och Stöckiare, och 40 sessa a sjelf sine Kust.^ Ty i den gamla rätten 355 fanns alltid en viss hänsyn till personerna, både av vilka och mot vilka, på vilket sätt, på vilken tid och plats dråpet begåtts; med hänsyn härtill blev dråpspriset, somfordomicke var livsstraflf, avpassat, antingen efterskänkt eller skärpt, fördubblat, ja t.o. m. tredubblat. Och härvid dömde göta- och svealagarna olika. Götalagarna^ skona alltid kvinnorna, omicke helt och hållet, så dock till en viss del. De tillåta icke, att en kvinnlig dråpare vare sig inställes på tinget (annat än genomsin förmyndare) eller straffas med livsstraff eller drives i landsflykt (vilket straff de i vissa fall pålägga männen), utan tillgripa hennes egendom, och, omden icke räcker till böterna, må förmyndaren fyllaut vadsom saknas av sina egna tillgångar, somnyss sades, och betala bötesstraffet för en annans brott eller snarare för sin egen försummelse, då hanju icke övat den omsorg han bort vid hennes uppfostran och tillsynen om henne. Helt annorlunda förforo de spanska goterna^, som icke blott tilläto kvinnor att uppträda som kärande, utan icke ens tilläto män att företräda kvinnor, om de icke av dem försetts med deras fullmakt. Vidare; då, som nyss sades'*, böterna för dråp, sombegåtts antingen med kniv eller då fursten var i antågande, voro mycket större, än eljest, äro kvinnor i båda fallen ursäktade, liksomman vid stöld blundar för kvinnor både i fråga ombötesstraffets storlek och förfaringssättet, så att de icke må dragas inför rätta. De imdergå icke dödsstraff såsom männen, utan, omanförvanterna icke vilja friköpa 356 dem för tre mark, ständig träldom. Om emellertid stöld begåtts Straff för kvinnlig ^ Östgötalagen. Dråpsbalken kap. 14:9. »... en sådan herres man, som har stallare och drapare stekare och fyrtio roddare på sin egen bekostnad ...» Övers, av E. Wessén, 1933. Om»roddare» se tillägg till noterna. Jfr s. 36 not 2. 2 Östgötalagen, Dråpsbalken 9; Äldre Västgötalagen, Balken Om mansdråp kap. 5: § 2. ® Leges Wisigoth. 1. II. t. 3. c. 5, 6 (ed. Lindenbhog, s. 35 f.). * Se ovan s. 251 fF. skydd
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=